Går som ett jävla tåg!
Trots att Kais första inlägg med Sunbirds ”Sunrise” fick ett så fisigt mottagande (hade ingen något att säga om den låten – den är helt fantastisk!) så vill jag ändå försöka slå ett slag för jazzen.
Björn Yttling spelar till vardags i Peter, Bjorn & John, men är här på lustfylld utflykt med egna bandet Yttling Jazz. Albumet “Oh Lord, Why Can’t I Keep My Big Mouth Shut” är lysande nutida svensk jazz med skönt filmisk känsla och titlar som “Mr Sophistication at the Losers Club”. Och just denna låt går inte att stoppa! Den går som ett jävla tåg! Kom igen,låt dig bli överkörd! Helgen kan börja!
Attached Files:
Johan Fransson, April 6th 2006 at 20:01
1 Jakob Åberg | April 7th 2006 10:30
Coolt. Jag gillar dom mullriga trummorna och skruvade, fast repetitiva figurerna (figurerna? säger man så på jazzspråk?). Det här låter sjukt nog ganska mycket som dom låtidéer Christoffer presenterar i vårt band the Manor. Fast när saxofonen kommer in så är det istället en gitarr. Och så blir det inte tradjazz on speed i crescendot utan stannar i det lite mer krautiga.
2 Kai Johansson | April 7th 2006 10:37
Jävlar vad det fläskade på…ascoolt. Är hela plattan såhär bra Johan? Underbart fetblås.
3 Jens Hellqvist | April 7th 2006 11:27
Fett röj. Grymma trummor. Är det alltså detta som kallas jazz? Jag måste revidera min världsbild. Ännu en gång.
4 Johan Fransson | April 7th 2006 11:35
Hela skivan når inte de här höjderna, men jodå, det är mycket bra. Hela vägen igenom.
5 Johan Fransson | April 7th 2006 12:30
http://www.yttling.se/
6 Jens Hellqvist | April 7th 2006 12:35
Jazz är farligt.
7 Johan Fransson | April 7th 2006 12:41
“Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster. Den är särskilt farlig, emedan dess första symptom i akuta stadiet ej verkar på något sätt oroande utan tvärtom i viss mån stimulerande och uppiggande. Men den blir snart kronisk och det är då patienten vrider sig i namnlösa smärtor mot vilka de som åstadkommas av den av Belzebub uppfunna ultramoderna musiken äro rena bagateller.” (Hjalmar Meissner, 1922)
8 Jens Hellqvist | April 7th 2006 13:08
Exakt så.
9 Frida Soric | April 7th 2006 14:16
Det är verkligen som ett jävla tåg. Jag blir andtruten av att lyssna och sjukt stressad. Tror inte jazz är något för mig. Måste träna lite innan isf för att komma i form som inför ett maratonlopp
10 Johan Fransson | April 7th 2006 14:40
Jazz är för alla - det gäller ju bara att hitta rätt grejer (sa han o lät som en langare).
In A Silent Way med Miles Davis kanske? Om det är för haschigt, lite Astrud Gilberto kanske? Talkin’ Jazz-samlingen är sjukt bra, som en isig Strawberry Daquiri!
11 Andreas Jismark | April 7th 2006 16:17
Apropå “Jazz är farligt” så har jag lämnat tillbaka boken till dig, Jens. Var det rentav fem år sen? Känns som den fortf står i bokhyllan! : )
12 Kristian Nilsson | April 7th 2006 21:43
börja med Charles Mingus vänner!
13 Johan Fransson | April 8th 2006 09:30
Ja, han är inte alls dum han heller!
Själv gillar jag Alice Coltrane och Pharoah Sanders väldigt mycket, men åtminstone den senare får min äkta hälft att sträcka sig efter psykofarmakan.
Till alla - köp /l*dd* ner Take Four: 49 Essential Jazz Tracks. En kalasbra jazzbox som Mojo gav ut. Den riktar sig väl kanske till sådana sominte har ett extremt jazzintresse samtidigt som den inte innehåller det mest uppenbara. Bara coola grejer!
http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/B0002BK8HC/qid=1144481352/sr=1-3/ref=sr_1_8_3/202-9449933-8663
…och någon säljer den visst begagnat för 20 pund…