Veckans Låt

12 Comments

1. 1 Kai Johansson | April 7th 2006 10:38

   Som sagt..inte mycket att säga. Vackert

2. 2 Jakob Åberg | April 7th 2006 10:38

   När jag jobbade på DaCapo satt vi sex personer i ett avgränsat del av kontoret där det gick att ha en stereo. Så vi använde en så där CD-spelare som går att stoppa sex skivor i och så la vi i varsin skiva varje morgon och körde random. Ganska bra system. Rättvist och så vidare. Men problemet var Tomas. Han hade under dom två år vi gjorde detta kanske tio skivor som låg parkerade på hans skrivbord och aldrig byttes ut. Av dessa tio var tre-fyra Kent. En Siste mannen på jorden (heter det så?). En Adolphson & Falk (japp, Mer Jul var med på skivan). Två Kraftwerk (klarade sig något bättre än örviga i utnötningstestet). Och två Utravox.

   Jag har börjat återhämta mig, men jag kräks nästan på ovanstående band.

3. 3 Jens Hellqvist | April 7th 2006 11:32

   Fröken Soric. När jag såg vad du ha.de valt för låt denna veckan undrade jag om du inte bara fegat ur och tråkat dig. “Jag behöver ju inte ens lyssna” tänkte jag, men gjorde det ändå. Och det gjorde jag rätt i, för om sanningen ska fram var det ett tag sedan jag lyssnade på den här låten på riktigt. Oftast är det en hel del alkohol inblandat när Vienna gör entre, och det var riktigt uppfriskande att höra den på dagtid. Så tack ska du ha, fröken Soric.

4. 4 Johan Fransson | April 7th 2006 11:38

   Det är svårt att höra den här låten utan att tänka på när Staffan Schmidt intervjuade någon av medlemmarna i Ultravox och hävdade att låten hette Venice. När intervjuobjektet kom med invändningar hävdade Schmidt att Venice var svenska för Vienna…

   En sann klassiker - både intervjun och låten.

5. 5 Frida Soric | April 7th 2006 14:07

   Sorry Jake. Det var inte meningen att göra dig illamående. Sensmoralen av din historia är att inte spela sönder sjukt bra låtar.
   Jens jag bjuder på den. Skönt att du tog ditt förnuft till fånga. Jag vill ju inte bli avsatt från min tron.

6. 6 Frida Soric | April 7th 2006 14:08

   …och så såg jag den intervjun på “100 höjdare”. Fantastiskt kul.

7. 7 Jakob Åberg | April 7th 2006 15:00

   Japp. Du har rätt. Det är inte låten det är fel på. Det är hanteringen.

8. 8 Johan Fransson | April 7th 2006 15:21

   Apropå hantering:
   Problemet är ju att vissa låtar blir utnötta. Jag menar, man blir hur trött som helst på att höra Yesterday/Don’t You Want Me/Like A Virgin/vadduvill, även om de flesta skulle sälja sin =sätt in namn på din högst värderade kroppsdel här= för att kunna prestera sådant låtsnickeri.

   Vad gör man när låtar man älskar förvandlas till karaokehits, gamla godingar eller tv-reklam? Kan affektionsvärdet återskaffas? Kan kärleken blomma igen?

9. 9 Jakob Åberg | April 7th 2006 15:29

   Gamla godingar måste ändå vara det värsta. Det är ju som att bli helgonförklarad mot sin vilja.

   Nu kommer jag osökt att tänka på Sebastians version av Life on Mars. Herre jävlar. Där kommer ju beviset på att helgon automatiskt måste bli helgerånade bara för att dom har råkat bli gamla helgongodingar.

10. 10 Johan Fransson | April 7th 2006 15:38

    Life on Mars - där har vi en låtsom håller trots allt. Jag blir alltid lika varm. Har dock lyckats undvika Sebastians version. Jag kan inte annat än tycka synd om Sebastian - han känns ju snäll och rar på något vis, men liksom bara helt…fel.

    (Kom nu att tänka på den gamla tyska 80-talshiten med Sin with Sebastian: Shut Up and Sleep with Me…)

11. 11 Andreas Jismark | April 7th 2006 16:20

    Här kommer Paragraf Syntryttarn in - Sin With Sebastian var väl ändå en bit in på nittiotalet? : )

    Jag håller med er båda, killen menar väl, men aj aj aj hur dassig den versionen låter…

12. 12 Johan Fransson | April 7th 2006 16:22

    Slå mig med ditt spö Syntryttarn! Du har rätt!

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.