Klassiker
När jag gick i fyran spenderade jag en del tid hemma hos en klasskompis, Jonas, vars pappa hade en ganska ansenlig skivsamling. Där var där jag stiftade bekantskap med Velvet Underground för första gången. Jonas pappa hade en dubbelsamling med Lou Reed, där första sidan bestod av Velvet-låtar. Det var något direkt och energiskt i dessa låtar som fångade mig på direkten, och fortfarande är det så att varje gång jag hör “I’m Waiting for the Man”, så känns det som första gången jag hör den.
I veckan hittade jag ett filmklipp på You Tube där Lou Reed, John Cale och Nico framför “Femme Fatale” från Velvets första album. Det finns förvånansvärt lite vettigt filmmaterial bevarat med Velvet Underground, och denna återförening av 3/5 av gruppen från 1972, inför fransk TV-publik är det mest angelägna av det jag sett.
Kvaliteten är dassig, det är väl en 887:e generation av någon gammal VHS och ljudet sprakar, men trots det skär den andlösa skönheten genom bruset.
Nicos sånginsats är vacker och känslomässig och hon är förvånansvärt närvarande trots det tunga heroinmissbruk hon var mitt uppe i. Jag kommer att tänka på scenen i den förträffliga dokumentären “Nico - Icon” där hennes moster gråtandes nynnar med i “Femme Fatale”. Den gamla tyska överklasstanten lyssnar till sin gamla slitna vinylkopia av “The Velvet Underground and Nico” och beklagar sin systerdotters tragiska öde. Det är något av det mest rörande jag sett.
“Femme Fatale” är en låt större än livet. Jag blir fortfarande tagen och det känns som första gången jag hör den.
http://www.youtube.com/watch?v=ToGQ-ddfBfo
Attached Files:
Johan Fransson, April 27th 2006 at 20:34
1 Jens Hellqvist | April 28th 2006 15:00
Det är ju tur att man har hört låten innan med tanke på ljudkvaliteten… Men tack ändå. Nu ska jag se om youtube har kommit igång ingen.
2 Jakob Åberg | April 28th 2006 15:33
Ja jävlar vilken låt. Och, som du säger, fantastiskt bra sång. Jag tror inte att jag har ägnat Velvet Underground den uppmärksamhet dom förtjänar. Ibland glömmer man att lyssna på saker bara för att man vet att det är bra.
3 Jakob Åberg | April 28th 2006 15:42
Det är lite sömnigt här på veckans i dag. Har alla drabbats av kollektiv bakfylla eller finns det andra förklaringar? Johan kan man i alla fall lita på!
4 Johan Fransson | April 28th 2006 15:50
Ja, men nu ger jag mig ut och dricker sprit… Hejhej!
5 Jens Hellqvist | April 28th 2006 16:01
Jävlar. Drar lärare alltid igång med spriten mitt på blanka
förmiddageneftermiddagen? Vad är det för föredöme?6 Jens Hellqvist | April 28th 2006 16:08
Sömnigheten kan nog bero på att Sorkovic inte har något internet, att Kai är i Turkiet och att Kitte mest virrar omkring med sin trasiga spacetangent i trakterna kring Tranås. Får jag förresten lyfta fram en liten fråga?? Det är ganska många som är sugna på att vara med på det här spektaklet som vi valt att kalla Veckans Låt. Hur ställer ni er till utökat deltagarantal? Hur många ska vi vara som mest? Hur okända ska folk få vara?
7 Jakob Åberg | April 28th 2006 16:16
För min del är det inga problem om vi skulle vara dubbelt så många. 15-20 kanske är en rimlig övre gräns. Vad gäller okända så är väl regeln att man ska känna Jens ganska bra. Det borgar för kvalitet. Så okända, nej, ökända, ja.
8 Andreas Jismark | April 28th 2006 16:51
Roligt när man känner varandra! Men kan ju vara kul att utöka något ytterligare. Kanske börja rösta fram kollektivets val av “Veckans” Veckans låt! : DD
9 Johan Fransson | April 29th 2006 09:50
Man skulle kunna dubbla antlet personer kanske (dvs tio), men dedt tror jag är den övre gränsen. Risken är att folk inte orkar lyssna på låtarna eller skriva kommentarer, och då sjävdör hela idén.
10 Kai Johansson | April 30th 2006 14:56
Svinbra låt! Och jag tror lite som Johan om antalet deltagare…