Jag måste fuska
Det är lika bra att jag erkänner. Min verkliga veckans låt är för tråkig att lägga upp. Jag har mest lyssnat på Interpol och det är ju Fridas ansvar att ladda upp sådana saker. Nä, jag är mer sugen på någonting elektroniskt. Jag tar en gammal låt som jag brukar plocka fram och lyssna på lite då och då, nämligen DIY med Robots in Disguise.
Attached Files:
Jakob Åberg, April 28th 2006 at 15:41
1 Johan Fransson | April 28th 2006 15:49
Inte dumt alls - charmig elektronisk pop.
Tur att du intelade ut Interpol - jag har så svårt för den där 80-talstrippen…jag begripper den bara inte. Men det är väl jag - det känns som jag är den enda i bekantskapskretsen som aldrig förstått storheten med Cure, Depeche Mode eller Joy Division. Enstaka låtar - visst, men jag förhåller mig artigt oförstående inför dessa artisters genier.
2 Andreas Jismark | April 28th 2006 16:50
Jag är inte lika nöjd med den här låten, Jakob. Jag retar mig på den lite! Sorry! : )
3 Jens Hellqvist | April 28th 2006 17:07
Jag gillar den här låten ändå. Den har en förmåga att fastna väldigt lätt.
4 Jakob Åberg | April 28th 2006 17:17
Jag måste lyssna på låten igen för att se om jag kan lista ut vad i den man kan reta sig på. Kanske rösteffekten? Eller den franska porrösten som svarar sången? Det är väl på något sätt gamla klassiska knep som går att genomskåda, men å andra sidan, varför vill man genomskåda det? Jag väljer att gilla det för det är ju ändå i slutändan en riktigt bra poplåt. Men det är ju ändå kul på något sätt att samma låt påverkar olika människor på olika sätt. För övrigt påminner låten mig lite om Doris Days första EP, som jag minns att du Andreas bytte till dig mot April Tears första EP. Med hon psykologilärarinnan, var det inte så?
5 Andreas Jismark | April 28th 2006 17:22
Med Doris Days jämförelsen måste jag nog ändå säga att då är Doris Days Sartre och Robots in Disguise Per Hagman. : D
Det är för lättsamt på nåt sätt. Inget djup.
I övrigt stämmer det bra med bytesaffären. Jag tycker fortf att den ep:n (Doris Days inte Cellarbird) är den bästa ep:n nånsin släppt av ett svenskt band.
6 Jens Hellqvist | April 28th 2006 17:29
Men är det inte så att det här är medvetet tomt för att på så sätt få ett innehåll på det där härliga inverterat ironiska viset?
7 Jakob Åberg | April 28th 2006 17:32
Ja, jag är med Jens på den punkten. Det är nog så jag uppfattar det också.
8 Jakob Åberg | April 28th 2006 17:41
För övrigt så är jag lite trött på musik med djup och innehåll, så det kanske är förklaringen på det hela. Det känns lite befriande att ge upp det där med att försöka förmedla någon slag eftertanke med sin musik. Jag tror att det är modernt att tänka så och modernt är ju som vi alla vet lika med bra. Nu tror jag att jag ska ladda hem lite Günther.