Veckans Låt

kan allt ställa till det för en, som i helgen då far och jag skulle åka till Norrköping och handsfacket (där resterande skivor låg) gått i baklås. Då gick en ska-samling varmt i bilstereon och denna låten blev jag glad för varje gång den dök upp så nu vill jag dela med mig av denna glädjen… Dansa lite mash potato eller vad ni vill, det svänger.

Den amerikanska trion Sunforest hade en kort och märlig karriär. Någon gång åkte de tre glada ungdomarna till England i hopp om att bli upptäckta. De spelade in ett album för Deram, Sound of Sunforest, som inte sålde ett piss.

Däremot fick Stanley Kubrick tag på skivan, blev entusiastisk,och valde att ta med två av låtarna i Clockwork Orange. Den ena, något slags renässansinspirerat stycke vid namn ”Overture to the Sun” användes i scenen när den unge Alex hjärntvättats och förnedras inför publik. Den andra, ”Lighthouse Keeper” var en bisarr 20-talspastisch som jag tror spelas när filmens huvudkaraktär besöker en skivaffär.

Hursomhelst är ingen av dessa låtar speciellt representativa för skivan som helhet. Albumet är faktiskt inte speciellt intressant alls. Inte dåligt, men det gör ingen vare sig glad eller ledsen.

Det finns dock ett russin i kakan: ”Magician in the Mountain”, ett stycke rusig, psykedelisk folkfunk, som Gustav Ejstes skulle döda för. Om man sluter ögonen ser man brottstycken av gammal barn-TV:  Kalles klättersträd, Himmel och pannkaka (kommer någon ihåg den?). Eller en sagovärld långt bortom bergen där det bor en drake och utanför sitter Jojje Wadenius och spelar funkgitarr i en för liten orange t-shirt. Wow!

Jag har lyssnat på det här hela veckan. The Radio Depts senaste är fan maffig. Jag har alltid gillat dem för deras feta, Kevin Sheilds-inspirerade ljudmattor och ödsligheten som kombineras med med riktigt bra popmelodier. Nu låter det plötsligt ÄNNU mer som någonting man kan förvänta sig höra på en förfest hos Jens. Och då refererar jag såklart till att gitarrerna till stora delar har bytts mot stora, stora stråksynthar.

Efter den här introduktionen borde jag såklart ha avslutat med att ladda upp instrumentala öppningsspåret It’s personal, eller någon av de andra låtarna som sätter prägeln på plattan. Kanske I wanted you to feel the same, där 80-talssyntharna ligger som ett tjockt lager över hela låten. Men jag ballar i sista sekund och tar en av de kvarlevande gitarr-baserade låtarna på skivan. Det blir Every Time.

Enligt bandets skivolags hemsida, Labrador, har bandet gjort revolt mot sig själva. Jag kommer ihåg Emmaboda Festivalen för ett par år sedan, ett utav bandets första live spelningar. De hade svårt med att få ihop den folkrika handklapps kören med allt det övriga. Allt utmynnade mest i en total osäkerhet. Det är inte längre frågan om handklapp och käcka låtar. Nu är det frågan om någor helt annat, popmelodierna finns fortfarande kvar, blandat med det härliga mörkret som jag gillar.

Nu får jag undgå reglerna som finns här och presentera årets brottarhit, årets sommarhit. Jag hittar ingen MP3 och får väl spö av Jens.

www.youtube.com

Jag måste ju välja det här som veckans låt. Jag ljuger ju annars.

En solig och blåsig dag som idag får jag tillfälle att bruka min nyinköpta kavaj. Min Pants Yell!-knapp matchar fint!

Veckan som gick har jag bokat min första biljett någonsin overseas. Till New York närmare bestämt. Eftersom det var veckans största händelse så måste jag ju nästan vara trogen reglerna på den här sajten och välja ett New York-band. Det blir Clap Your Hands Say Yeah, en amerikansk version av typ Hefner. Dom kommer från Brooklyn och Philadelphia. Close enough.

Hello  Musiclovers!

Jag övervägde denna låt redan förra veckan, men visste inte om jag riktigt kunde. Men nu får jag nog göra slag i sken eftersom jag lyssnat på “Your Ex-Lover is Dead” om och om igen. Det finns saker jag inte riktigt gillar med låten - lite för struttigt på sina håll och lite för mycket onödiga avbrott osv, men när det kommer till pudelns kärna är det ändå nåt där jag älskar. Jag försökte för övrigt få med mig någon till konsterten (Stars spelade i Götet i fredags) men ingen ställde upp. Nåja.

Glad Påsk på er allesammans!

enligt mig. Det blev ju en del snack om Kraftwerk mm i en tidigare “tråd” så det kändes som att det skulle sitta fint med deras enligt mig bästa låt. Glad Påsk och akta er för tupparna

Lite skönt svenskt på veckans låt..  Glad påsk, Tns nästa…

Världens bästa film är ju som bekant “Lost In Translation”. Anledningen till detta är självfallet ett flertal saker; Sofia Coppolas manus, Lance Acords bilder, atmosfären i Tokyo, Kyoto & Hyatt Hotel, Karaokekvällen!, Bill Murrays bästa rollprestation nånsin, Scarlett Johansson, Avslutningen med “Just like Honey med mera med mera….

..och soundtracket är väl ändå det som tillslut avgör kampen i genren “En helt perfekt film”. Muiskproducenten Brian Reitzell tog tidigt hjälp av My Bloody Valentine-legenden Kevin Shields som med fingertoppskänsla plockade fram låtar som sammantaget även skramlar in titeln “Världens bästa soundtrack” också till Lost In Translation. Shields egna kompositioner är inte tråkiga, ej heller Phoenix, Air, Squarepushers “Tommib” eller Bill Murrays underbara “More than this” tolkning. Man undrar bara varför Scarletts “Brass In Packet” saknas. Och Peaches “Fuck the Pain Away”. Men det duger ju gott ändå.

Och Death In Vegas “Girls” är ju enastående bra både på sin plats i filmen och på egen hand.