What the hell am I doing drinking in LA?
Jag har varit på semester i USA i två veckor. Det var min första resa någonsin över Atlanten. En sak som slog mig var hur mycket musik, film, böcker, etc jag har konsumerat som kommer från en kultur jag egentligen inte har haft så många nära referenser till. Nu har jag det. I alla fall lite.
Jag kunde knappt ta ett steg utan att en ny låt spann loss i huvudet. Landade, tog en taxi mot Manhattan (first we take Manhattan…), till Lower East side (here we are now going to the east side…, alernativt I’m the luckiest guy on the Lower East side, cause I’ve got wheels and you wanna go for a ride). Sjukt imponerad av skyskraporna som var högre än man kan föreställa sig. Spenderade tre dagar och nätter med att promenera runt (everything was close to Coney Island, I could not help from smiling), från Harlem i norr (across 110th street) till Battery park i söder, och festa loss på diverse obskyra barer och sjuka klubbar.
Sedan fick vi tag på en drive away car och inledde en resa som sträckte hela vägen till Los Angeles via Minneapolis, Salt Lake City, Las Vegas, samt en massa motell i små white trashiga bonnhålor. Bilresan i sig var också fantastisk. Nebraska med sina ändlösa majsfält (Bruce Springsteen), Wyoming (I like the sound of Wyoming, ‘Cause it sounds like the name of a song), Rocky Mountains som först visade upp sina bländande alptoppar, för att sedan förändras och bli till makalösa klippor av rödsten. Och sen det helt sjukt bizarra Las Vegas (Viva Las Vegas) som ligger mitt i stekheta öknen.
Slutet på resan var det glassigaste. Hollywood, Los Angeles (LA woman) där vi bodde i en skitfin villa hemma hos supermodellen Melissa Keller, beställde helrör på krogen, hade BBQ party i Melissas trädgård, promenerade på Sunstrip. Alla vi träffade var antingen modeller, skådespelare, musiker eller designers. Hemma hos Melissa träffade ett par killar ur Black Rebel Motor Cycle Club, folk från Warlocks och Kings of Leon, skådisar som gjorde filmer med Will Smith, Denzel Washington och Val Kilmer. Det här var i helgen som gick, så min veckans låt är inspirerad av detta. Enjoy!
Attached Files:
Jakob Åberg, May 26th 2006 at 12:44
1 Jens Hellqvist | May 26th 2006 18:50
Det låter som en grym tripp. Finfint. Och låten har jag alltid gillat, men den här versionen känns inte helt bekant? Eller är det bara jag som är trött?
2 Johan Fransson | May 31st 2006 10:09
Vad tog de vägen sedan?
3 Jakob Åberg | May 31st 2006 11:10
Tja, det verkar vara ett typiskt sånt där band med en lös samling medlemmar som alla är med i andra projekt. En snabb undersökning leder fram till webbsajten http://www.branvan3000.com/ . Det kanske mest talande på den sajten är senaste nyheten, daterad juli 2004: “At last a new web site. The goal is to keep this news page somewhat updated from now on…”.
Sen så kan man läsa i FAQ-n att deras skivbolag har kursat och att dom nu är osignade. Antar att projektet rann ut i sanden efter det.