Veckans Låt

Eller ja, det blev lite stressigt i fredags och sen var datorn i replokalen och sen var det plötsligt söndag och jag var bakis efter att ha festat hela natten men sköj var det och sen var jag tvungen att jobba igen och va fan, jag lägger upp låten nu istället och hoppas att det ändå uppfattas som ett bättre alternativ än att lägga ner hela projektet. Nåväl. The Manor skulle spela i lördags, men jag kunde inte vara med för jag skulle spela med Viva. Men Christoffer hade letat fram en trevlig låt att göra cover på som kompensation för den svaga laguppställningen och det var ett band som hade skrivit den som enligt Internet är väldigt, väldigt betydelsefullt, nästan lika viktiga som Fugazi. Och ja ba, shit, vågar man erkänna att man aldrig hört talas om dom? Har ni? Klart ni har…

Jag har länge närt en dröm att få vara med i en sekt- eller bara en liten klubb. Tanken att få ha mantel, kanske kyssa en groda eller bli dubbad av någon person i mask har på något vis varit tilltalande. I stället blev det ett inträdesprov där jag som teknikidiot fått lära mig att omformatera låtar till MP3 och trycka på ljusgrå länkar. Tack snälla Jens.

Som soundtrack till detta hade jag under förra veckan Jim Stärk. Under Oyafestivalen i Oslo för två (kanske tre) år sedan stod jag i ölkön då helt plötsligt James Taylor ljöd från stora scenen.Jag sprang, kanske för första gången frivilligt i vuxen ålder, kryssade över fulla reggeaister o söta poppisar o nådde till slut stora scenen där det inte alls stod ngn James Taylor o levererade skön amerikansk 70-tals radiopop. Han var reinkarnerad i Jim Stärk, en norsk grupp som uppdaterat det amerikanska radioskvalet till kanske ngt ännu bättre. Morning song är ett skval som höll mig o min bebbe alldeles lugna o glada förra veckan. Dessutom är det en ganska bra introduktion till vad jag kan bidra med på veckans låt.

Väl mött!

Jason Lyttle ska flytta till bergen i Montana på grund av att han till slut tröttnat på Modesto, och så finns inte Grandaddy längre. Men det kan väl vara ok när dom avslutar med denna värdighet. Kanske är inte “Just Like The Fambly Cat” riktigt lika lysande som min personliga favotit “The Sophtware Slump”, men bra är det. Riktigt bra. Den släpande grandaddymelankolin och de svepande gamla syntharna sitter fortfarande lika perfekt som ett par lagerblad i en chili con carne.
Och om några veckor släpper Sparklehorse ett nytt album. Tänka sig.

Sorry, I’m late.

Jag dänger till med en låt som jag haft ett tag på en mix Cd av DJ Cherrystones, men jag hade ingen aning om vad det var. Nu har jag hittat den i sin helhet och den bara maler i huvudet. Stompigt, garageigt, souligt och det är Bob Seger! Mannen som är mest känd för “I Like That Old Kind of Rock n Roll”(hette den väl), som en ung Tom Cruise dansade i kallifjutterna till i filmen Föräldrafritt.

Jag dansar hellre i filisingarna till Ramblin’ Gamblin’ Man. Kick it!

Eftersom jag är i stockholm och bara kan surfa via gprs för tillfället kan jag varken lyssna eller ladda upp en låt idag. Av nån sinnessjuk anledning kostar det nämligen 15 kronor per megabyte att vara uppkopplad på detta sätt, vilket skulle innebära att det skulle kosta ca 750 spänn att lyssna på alla låtar om vi leker med tanken på att det är tio låtar á 5mb styck. Fy fan vad 2006! Vakna, mobiloperatörer.

(Eller är det jag som är dum i huvet som inte har 3G kanske? Är det billigare?)

Min låt kommer på söndag.

blir av någon anledning lite “elliott-smith-nostalgisk” när jag hör denna låten.. långt ifrån Hawaii…

Hello alla musiclovers. Då var det fredag igen, och alltså dax för en ny låt. Här kommer en gammal tokpoppig tuggummiklassiker i en något sävligare tappning. Håll till godo.

Utan Fugazi inget Weezer, inget Urge Overkill, inget Replacements, inget Buffalo Tom etc etc etc För er som inte såg dokumentären om amerikansk punk i somras (Iggy och H Rollins guidade oss genom historien), skäms!…

Hoppas min dispens beviljas trots att det bara ar torsdag (onsdag har iofs), men jag skall strax bege mig mot Sverige i en 26 timmar lang resa. Jag gor detta med en typiskt hawaiiansk lat. Sa blanda en drink och luta er tillbaka. Mycket noje.

Hej fran Hawaii med en sang fran en blandskiva jag hittade pa internet. Jag laddade ner och satte in den i bilstereon. Fick en liten chock nar den satte igang pa riktigt och sedan gapskrattade vi i bilen 5 min. En lat som gor mig glad helt enkelt.

Då var det dags att bita tag i Veckans igen. Sommaren traskar visserligen vidare utanför spirofönstren, men snart är det slut även på augusti. Och på något vis är det som om sommaren gjort sitt när far och jag och bror varit ute på vår årliga segeltur, och det var percis vad vi var i veckan som gick.
I vilket fall.
Jag är inte riktigt på humör idag och jag vet inte varför. Men jag vet att det här är vad jag vill ha, och att det är det det blir.

Börjar nya terminen med lite fet tvärflöjt mm inbakat i lite skönt groove. Denna duger att cykla till också faktiskt. Hoppas sommaren varit fin för er också. Tjoo! Om två timmar åker jag till Tranås för att gratta min alldeles snart ettåriga brorson. Det blir nästan tre timmar i bilen med allhanda musik i stereon, kanske nästa veckas veckans dyker upp… Bli nu inte för fulla i helgen gott folk.