Bowie i snöstorm
Underhållaren, arrangören och dragshowartisten Richard Engfors kläckte för ett par år sedan kommentaren “Knarkryktena om mig är osanna.Hur skulle jag kunna knarka? Jag jobbar ju dygnet runt.”
Under lite drygt tre år släppte David Bowie albumen The Man Who Sold the World, Hunky Dory, Ziggy Stardust, Pin Ups, Alladin Sane och Diamond Dogs. Han gjorde fem turnéer och producerade Iggy Pops Raw Power och Lou Reed.
Slutet på denna överaktiva och högkvalitativa period var albumet Diamond Dogs. En kall, mörk och cynisk vision om en disig stad i förfall i ett framtida mardrömssamhälle.
Huvudkaraktären på denna koncept-LP är en känslomässigt utbränd, desperat karaktär. En distansierad och kall person som är svår att älska och som har svårt för att älska. Han är fast i “a snowstorm, freezing your brain” ständigt på jakt efter något nytt att gnugga sinnena mot, men i Hunger City stillas aldrig hungern. “Stockholm har blivit kallt”, som någon sjöng en gång…
Man behöver knappast vara ett geni för att förstå vem Bowie sjunger om, och tittar man på klipp från perioden runt Diamond Dogs blir det hela väldigt tydligt. I dokumentären Cracked Actor sitter han i en limousine, blek,tunn och ängslig, paranoid och ständigt sniffande, gång på gång frågandes “Is there something after us?”.
Mitt uppe i detta kaos och känslomässigt dränerade tillstånd lyckas Bowie prestera ett underbart album som åtminstone jag uppfattar som bättre än t ex det betydligt mer uppskattade Alladin Sane. Diamond Dogs från 1974 har gått varm den här veckan, för första gången på några år. Bäst är “Sweet Thing/Candidate/Sweet Thing - reprise”, och jag bjuder er det första stycket i detta isiga potpurri.
Attached Files:
Johan Fransson, September 28th 2006 at 16:44
1 Kai Johansson | September 29th 2006 09:46
Mmm, varje gång jag hör något bra med Bowie så undrar jag varför jag aldrig har lyssnat på honom i någon större utsträckning… Jag borde ju det. Kanske beror mitt ointresse på att jag hade en granne som spelade Let’s Dance både jävligt högt och förbannat ofta under en längre period när jag var i puberteten… Och därigenom fick mig att tro att det var så Bowie lät, vilket jag mycket väl vet är osant.
2 Jens Hellqvist | September 29th 2006 14:17
Det är fantastiskt bra. En liten Bowiperiod kanske är i antågande. Fram med vinylen ikväll och öppna en flaska
röttvitt.3 Jakob Åberg | October 3rd 2006 11:09
Senaste Bowie-nytt:
David Bowie börjar jobba för Nokia! Nokia ska starta en webbplats där dom säljer musik och där man ska kunna få rekommendationer på ny musik.
- “The service effectively harnesses the knowledge and experience of forty-one of the worlds’ best specialist music stores – London’s Rough Trade, NY’s Fat Beats - to produce personalized playlists for signed-up users to access via their PCs or mobile phones.”
Men det stannar inte där. Med om bord som ett slags übersmakfacist är ingen mindre än David Bowie.
- “The star’s own selection of new musical discoveries will be compiled into a monthly or bi-monthly podcast, complete with Bowie’s comments and opinions on the tracks he has selected.”
4 Johan Fransson | October 3rd 2006 19:45
Jag är helt för musiksmaksfascism. Bowie har ju tydligen rätt god smak. Dessvärre är han inte så bra själv längre.
/Smakfascisten