Silveräpplen
Silver Apples, detta New York-band var ett av Suicides och Spacemen 3’s inspirationskällor har jag hört. Det hörs inte minst på Suicide. Denna låten är från andra plattan “Contact” som kom 1969 och är väl den bättre av de två skivorna som kom 68-69. Båda skivorna är i vilket fall ett måste. Genialiskt och skitbra är det. Vrid på ordentligt och njut.
Attached Files:
Kai Johansson, September 29th 2006 at 09:34
1 Johan Fransson | September 29th 2006 09:43
Jag har ett dubbelt förhållande till Silver Apples. Samtidigt som det är bra får man ont i kroppen efter en sisådär fyra låtar. Jag tror inte jag tagit igenom mig hela CD:n en gång. Har du Kai?
2 Kai Johansson | September 29th 2006 09:51
Jag har faktiskt kört igenom hela, jag förstår din känsla, det är ett par låtar som man gärna hoppar över. Det kräver också att man lyssnar, ingen bra mingelmusik.
3 Johan Fransson | September 29th 2006 09:53
Nej, ett cocktailparty med Silver Apples i bakgrunden skulle bli en schizad tillställning med många osäkra blickar.
4 Kai Johansson | September 29th 2006 09:59
Hahaha! Jaa, sannerligen.
5 Jens Hellqvist | September 29th 2006 14:15
Jag instämmer i hela-plattan fenomenet. Och tillägger att det de gjorde tillsammans med Sonic Boom var sisådår. Men det var väl inte deras fel förstås.
6 Jens Hellqvist | September 29th 2006 14:40
Men i övrigt gillar jag Silver Apples, i hyfsat små doser.
7 Johan Fransson | September 29th 2006 17:55
Sonics version av A Pox on You är bedrövlig. Det ultimata beviset på att knark är bajs.