Veckans Låt

Jag ber om ursäkt för att jag uteblev från veckans. Jag funderade och funderade på om jag skulle lägga ut en låt trots att det var måndag (eller tisdag) men bestämde mig för att jag skulle få stå mitt kast. Se det som ett statement. Sämre sent än på fredagen.

Arcade Fire är ett band jag inte visste existerade fram till för ett par tre veckor sedan då jag hörde en låt på Last.fm. Igentligen borde jag inte gilla detta om man ser vad jag brukar tjonga in här, men på något sätt så gillar jag Arcade Fire, det är något… I alla fall så har de funnits i lurarna när jag cyklar till jobbet. Vissa låtar påminner mig om Bob Hund, ett band jag aldrig riktigt fastnat för… Hmm, ännu en anledning att gå på terapi

..och jag gillar den.

När jag senast var och kollade på AYWKUBTTOD så röjde dom i vanlig ordning rätt rejält. Jag tyckte dom var sjukt bra då och tyckte t.o.m. att det lämpade sig att dom trashade gitarrer och trumset efter bästa förmåga. När jag dan därpå funderade över hur coolt det egentligen var, så kom jag fram till att det där med att slå sönder instrumenten egentligen alltid blir smått patetiskt (om man inte heter Jimi). Undrar om det var musiken eller spriten som fick mitt förnuft att rubbas en aning.

Jag ber om ursäkt redan innan jag lägger upp låten, men vad tusan… Jag är åter i fagra Östergötland (för att tokrepa) o går således åter igenom pappsens skivsamling. JAG ÄLSKAR LES HUMPHREY SINGERS! Under det ljuva 1992 gick jag på folkhögskola och folkhögskolade så där som sig bör. Jag kan dock inget om gruppen mer än att deras musik främjar att smaka starkt. Fina kläder, de käkade säkert svamp. Körsång,  ge mig tips på bra körsångsband (INTE Jönköpingsbarcelona). Snälla.

Jag vet att nu är jag sjukt tidigt ute, men eftersom jag skall fara runt lite de närmsta dagarna så passar jag på att redan nu bjuda på något jag inte kan undanhålla er.

Trots att den fått toppbetyg i Guardian så kända jag mig skeptiskt till den skarpsynte men närsynte Sheffieldbon Jarvis Cockers comeback. Nej, här finns ingen Babies eller Common People, men jag tror inte Pulp någonsin presterade ett så jämnbra album.

Och jag ÄLSKAR Black Magic. Den som kommer på vilken 60-talsdänga samplingarna kommer ifrån får en liten puss.

Var på konsert igår och såg de glada Hidden Cameras och det var jättetrevligt. Inte lika bra som förra gången, men nästan. Man blir glad, jävligt glad. Detta kan vara min favvolåt med dem, och de spelade den igår…

Jag fortsätter med mitt nya tema, -att vara för sen, -att propagera vidare för damerna. Denna vecka England igen. Ladytron har växt i kostymen och blivit bra.

Ikväll är det popquiz i Stockholm igen. Hörde ryktas om Johans insatser i ett Götebrgskt dito för ett tag sen. Men ikväll skulle det sannerligen bli tufft motstånd för här samlas ett sällan skådant gäng idioter m kunskaper som är ofattbara för en “Normal” människa!

Cheers!

…hade vi som utgångspunkt när vi förra veckan satte oss i Svenska Grammofonstudion tillsammans med Kalle Gustavsson för att göra om en av våra låtar med Viva Revolución. Normalt sett måste jag väl erkänna att vi har ett sound som om några år kommer att vara ganska daterat. Synthar och trummaskin på backtrack blandat med riktiga grappbara instrumen. Electroclash. Nu bollade vi helt plötsligt referenser som Lou Reed, Grace Jones, Roxy Music och the Clash. Resultatet är inte klart, men det kommer att bli delvis inspirerat av den här låten från 1975, som jag har lyssnat på i studiesyfte säkert ett 30-tal gånger senaste veckan.

I dagens GP var det en artikel om en ny “världens bästa låt” lista, som denna gång röstats fram i nåt samarbete med Sony Ericsson. Det är ju alltid helt sjuka grejer som presenteras på sådana listor, denna gång lyckades Queens We are the champions lägga beslag på förstaplatsen. Tvåa kom - och håll i hatten nu - Toxic med Britney Spears. Sen var det ett mischmasch av det gamla vanliga; Bohemian rapsody, Stairway to heaven, A whiter shade of pale.

Nåväl. Jag väljer idag att ta med en av de låtar som allt som oftas finns med bland mina tio i topp låtar när jag är dumdristig nog att prata om såna saker. Dessutom var det på tiden att Suicide själva fick vara med på veckans, inte enbart i coverform.

Lite festligt att Johan hade plink som sin veckans låt. Jag hade nämligen tänkt lite i samma bana MEN lite modernare pling plong med Peaches. Lite barnförbjuden trummis som spelar elektrojox som jag gillar o således gärna delar med mig av.

Ha en fin helg!

Häromveckan hittade jag MP3-bloggen Office Naps, proppad med obskyrt 60-tal.

Mums!

Bäst gillar jag den plinkplonkiga Red Lady med Phil Cordell.

(Kortare än så här tänker jag inte skriva)

www.officenaps.com