Omslagets betydelse
är omätligt när det kommer till en så ytlig person som mig själv. Såg denna skiva och förälskade mig i omslaget, Skiva: like vines med The hush sound. En klok person hade också skrivit en lapp om att plattan låg under typmusik “pianopop”. Ibland sjunger en tjej- då påminner det om Frente, när killen sjunger blir det lite progressivindiepoplitebeachboysmedpianistsomlirartassarnablodiga.En lite lång typmusiksetikett, men vad gör man inte för att utveckla språket.
Sticker på konferens from i morgon därför är jag lite tidig.
Attached Files:
Jennie Medin, January 10th 2007 at 12:41
1 Jakob Åberg | January 10th 2007 17:37
Fan, jag hade tänkt att jag skulle vinna med att lämna in i tid den här veckan. Det går ju inte när du kör med sådana där tjyvknep.
2 Jens Hellqvist | January 12th 2007 10:48
Nä och då lär det väl bli som vanligt att du snubblar in en låt på söndag eftermiddag eller nåt liknande.
3 Jens Hellqvist | January 12th 2007 10:49
Jamen det här hade ju varit ett ypperligt tillfälle att ha med en omslagsbild.
4 Jens Hellqvist | January 12th 2007 10:51
Oj. Sån här musik är jag i princip totalallergisk mot. Sorry. Men tack ändå - nu kan jag fortsättningsvis hålla mig borta från progressivindiepoplitebeachboysmedpianistsomlirartassarnablodiga hyllan.
5 Jakob Åberg | January 12th 2007 13:31
Ja, jag är tyvärr inte heller helt förtjust. Det påminner, inte minst i typmusiksetiketten, om Ben Folds Five som jag någon gång trodde att jag skulle kunna gilla. Det gick inte.
6 Johan Fransson | January 13th 2007 12:18
Paul McCartney! Paul McCartney! Paul McCartney!
7 Jennie Medin | January 16th 2007 10:15
Jag hade ju så gärna haft en bild om jag visste hur man gör för att mecka upp en… Säkert asenkelt men den goda själ som kan skriva en lättbegriplig instruktion får en prick i himlen.