Veckans Låt

Varde ljus sa ngn på ngn dag och vips satt jag installerad i nytt rum med utsikt över älven och med travar av papper framför mig. Jag tycker att alla skulle ha uniform. ALLA ska ha en uniform som visar vad de jobbar med. Jag som astråkig lektor skulle kunna ha en rosa piffig liten sak med Napoleon hatt och kanske ett par puffiga monroe high-heels med boa fjädrar.

Jag pattar vollat och önskar trevlig helg med Kool & the Gang

Hello-Lovers.

Så-här-ett-år-senare-började-jag-tycka-att-det-var-dags-för-er-att-få-låten-som-jag-aldrig-upp,-hoppas-det-smakar.

c.

Det här kanske är ett tråkigt inlägg, eftersom jag misstänker att flera av er prenumererar på Sonic. Men jag hittade i alla fall en låt (bland flera) på deras prenumerant-CD som föll mig på läppen. Modest Mouse är ett band som jag har hört ganska många enskilda låtar från, men aldrig lyssnat på ett helt album med. Framför allt är det ett par bandkompisar i the Manor som håller dem högt och gör små tafatta försök att missionera då och då. Nu visar det sig i alla fall att Johnny Marr, den gamle gitarrguden från Smiths, har tackat ja till att bli fast medlem i Modest Mouse. Jag tror att han har bidragit i ganska hög grad till den här låten som jag nu utser till veckans svängigaste låt.

blir det idag, faktiskt. Live at Gondel Kino, Bremen, Germany, June 25, 1971. Svinbra.
Läs mer och ladda ner de andra gryma låtarna från länken nedan.

http://www.bigozine2.com/archive/ARrarities06/ARkwbremen.html

Det var skönt att få lägga vantarna på ett nytt hett vax förra veckan. Tack för det Sork. Arcade Fires nya är den skiva jag tveklöst har lyssnat mest på senaste veckan, så vad ni än säger om saken vore det tjänstefel av mig att inte plocka en låt från den denna sista fredag i februari. Varför inte titelspåret, Neon Bible. Den passar fint till det milda, tysta snöfallet utanför fönstret här på Katarina Bangata.

Efter en vecka av total ångest över vilken min första låt här skulle bli så föll valet på denna. En låt som till och med kan få mina betongfötter som aldrig annars rör på sig att lyfta sig en smula från golvet.
Låten öppnade även mina ögon för skivbolaget NovaMute, som är en undergrupp till Mute som är i mina ögon skivbolaget med världens bästa artister.
Vill inte sträcka mig så långt som min fascination till skivbolaget 4AD på det tidiga nittiotalet, bara nästan.

Bandet om man nu kan kalla dem för det, har gjort en del bra mixar åt andra artister som Throbbing Gristle, Nitzer Ebb, och Depeche Mode. Lite kuriosa är även att en av killarna även jobbat i Paisley Park studios som ljuddesigner åt Prince.

Jag bugar och bockar samtidigt för inbjudan och jag har tillbringat hela veckan med att lyssna genom tidigare låtar på Veckans och läst en del tänkvärda texter.
Nu är det min tur att tillföra något både i musik väg och i texter, fast jag har lättare för det förstnämnda.
 

Jag har lite tidspress idag så jag slänger in en ganska go låt av ett ganska gött gäng utan någon direkt motivering. Kasabian har potentialen att göra en ännu bättre skiva än dom två dom släppt hittills, dom är bara lite för mycket prettyboys för att klara av att fokusera på rätt saker. Min förhoppning är att dom ska lönnfeta och olyckliga snart, för att få in det rätta soundet. Såhär låter dom idag.

Rex the dog är coola. De (han) har gjort bra remixar på t.ex The Knife, Depeche Mode, Mylo. Även släppt egna prylar som är fantastiska. När jag nu fick höra att han ska släppa ett helt album i år så blev jag ganska våt i byxan…… så efter att ha torkat upp och bytt om gick jag genast och drog igång “Maximize” tolvan. Bjuder er på den mest “hemlyssningsbara” låten därifrån….

Att flyga over 24 timmar ar inget att rekommendera. Men ibland far man bara snallt att bita ihop, gora det och forsoka hitta underhallning pa vagen. Pa planet satt jag och hade sjukt trakigt jag pluggade in horlurarna i radiogrejen i satet. Denna lat kom da flygande in i mina oron for jag hade lyckats hitta KLM’s pop-klassiker station dar nagon engelsk “gubbe” pratade om 80-talet just da. Dar dodade jag nagra timmar med harlig nostalgi.

Ps. Kai de hittade inte cigarren. Den ar med och jag ar en smugglare.

Jag har ofta extremt svårt för Dungens gymnasiebanala alternativtexter, men vad katten - det svänger ju. Göteborgsbor, sätt er på Zenit med den här i lurarna och ät något med groddar! Det är ju helg!

Det har varit en stressig men produktiv vecka, och jag lägger in min låt i senaste laget. Veckans val faller på ett band som gått runt en hel del i lurarna, och som vanligt är det inga alarm och inga överaskningar.

Ibland kan man ha svårt att bestämma sig. Dels dom lite mindre besluten, ska man ligga på sidan eller ryggen när man ska sova? Ska man ha marmelad eller ost på sista mackan (eller, håll i er, både och)? Och dom lite större, Ska jag pensionsspara? Vill jag kramas naken med killar eller tjejer? Någonstans mittimellan finns beslutet om vilken skiva man ska lyssna på. När jag har svårt att bestämma mig för det, brukar det ofta sluta med The Beta Band. På något sätt har dom den unika egenskapen att jag alltid är sugen på att lyssna på dom, oavsett humör. Den här låten var deras första singel på deras sista skiva Heroes and Zeros från 2004. (Bonus till snygg hemsida http://www.betaband.com)