Flickan och kråkan
“På balladen om Lucy Jordan fanns ett ljud som jag
fick berättat för mig hade
åstadkommits av ett nytt instrument som kallades synthesizer”
Det är så fint, synthesizer. Som ord också.
Varsågod ett dukat bord, hel gris, bröd, mjöd, blod, fruktfat.
Mäktigt, magiskt och en magkänsla som säger tragiskt.
Fredag kväll och den här låten i mina hörlurar.
Attached Files:
Frida Sjöstam, March 23rd 2007 at 22:09
1 Frida Soric | March 23rd 2007 23:06
Hej Fridababy. Valkommen. Men var e laten?
2 Jakob Åberg | March 24th 2007 12:03
Välkommen till Veckans! Tyvärr fick jag en knut i magen när jag såg vilken låt du hade valt. Jag mår lite illa när jag bara hör namnet Mikael Wiehe. Och Flickan och kråkan är i mitt tycke en fruktansvärd låt. Huh. Jag vet inte vad det är. Det måste vara något otäckt barndomsminne som har förstört det.
3 Kai Johansson | March 26th 2007 09:52
Heej Frida, välkommen till Veckans.
Jag gillar ditt val, många år sedan jag hörde den. Jag gillar wiehe ibland. Man får en lite knut i magen.