Veckans Låt

…sjöng en gång bandet man det kanske bästa namnet i Sverige, The Kristet Utseende. Men nu blir det White Stripes istället. De har släppt en ny platta och det belönas med ett deltagande på Veckans. Kanske inte ett band jag spelar så ofta men nån låt ibland funkar ju…

Hade tankt att lamna WO denna vecka for jag har knappt lyssnat pa musik alls. Det blir sa ibland. Men sa kom jag pa att jag har veckans bil-lat i alla fall. Det ar inte riktigt mitt val utan chaufforens. Han har spelat denna lat till leda nar vi varit ute och akt och jag gillar den.

Jag har så få TV kanaler som möjligt är. Sen digital TV infördes här i Tokholm så har jag fått lite tillägg i kanallistan t.ex GOD-channe,l TV-6, Barnkanalen och en musikstation som sänder BARA musik dygnet runt. Tror den heter Baltic Music NO1 typ….. Man får se allt ifrån de mest hårresande inhemska videos med plufsiga pompösa ballader till Pet Shop Boys och Live-videos med Prodigy osv.. Skitkul alltså. Härom kvällen bjöds jag på en liten överraskning när “Drop The Pressure” med Mylo, gillade den låten när den kom, nu med en väldigt underhållande svinbillig video till så fick den ett uppsving hemma hos mig.

PUSS

När jag första gången hörde Editors avfärdade jag dom som en kopia av Interpol. Som i sin tur när jag hörde dom första gången avfärdades som en kopia av Joy Division. Följaktligen såg jag Editors som en kopia av en kopia, vilket inte gjorde det särskilt lätt för någon. Ganska snabbt började jag dock gilla Interpol, och sent omsider även Editors. Nu är Editors andra album “An end has a start” precis släppt, och det är fasiken inte dumt. Väldigt fina omslag dessutom.

Jag såg en musikbyrån-dokumentär för ett tag sen där dom filmade ett par insiktsfulla personer hade målat halva ansiktet med silverfärg och knallade runt i en gammal skog norr om San Fransisco. Dom förklarade högtidligt att dom för tillfället bodde i skogen för att dom hoppades att det skulle höras på skivan dom höll på att spela in. Att dom hade bott i skogen alltså. Med eller utan skog har dom ett riktigt skönt släpigt sound, hela skivan är mer eller mindre ett enda långt hasch-jam. Vilket gjorde det lätt att välja låt, alla låter likadant. Jag tog Friend Of Time som jag tror handlar nåt som alla hippies gillar, att ta det lite lugnt. (Och just det, även dom här spelar på Accelerator.)

Har kommer lite Emmaboda-pop. Glatt och passande i dessa festival- och midsommarfirartider. En trio fran Liverpool, med lite lagom nerdigt namn, som kan fa pulsen att hoppa lite och jag tanker tillbaka pa svunna Emmabodafestivalbesok.
Glad midsommar pa er!

Stockholmsband som kommer från Jönköping och som uppskattar att njuta sin showgaze spetsad med en tesked Nina Persson och några droppar Soundtrack of our Lives.

Bo Diddley, live 63. En av hans R n’ B-klassiker. Glad midsommar allihop.

En gang i tiden ogillade jag nar folk sjong pa flera olika sprak i latarna. Nu kanns det som det ar i alla fall tva olika sprak i var och varannan lat jag myssnar pa. Kanske ar det jag som har andrat mig eller sa har det blivit vanligare och jag har fatt ge efter, omedvetet. Har kommer ett band som har fem olika sprak med pa sin senaste skiva. Inget av dom ar braslilianska och ingen av dom ar fran Brasllien.

…blir det den här veckan. Frida, Johan sätter sig i buren med dig, bjuder dig en banan och säger “Här Frida; slappna av, så lyssnar vi lite på Jan & Lorraine…”

Accelerator-festivalen i Sthlm radar upp ett extremt stort antal bra band i år och jag håller på för fullt allt lyssna in mig på så många jag kan av dom. Jag har redan haft med Maps för några veckor sen, den här gången blir det Menomena. Ett band som jag inte har någon större koll men deras senaste skiva Fiend & Foe har gått varm i hörlurarna senaste veckan. Dom låter lite som en blanding av Beta Band och Hot Chip ihoprörd med en stor amerikansk indie-slev. I min värld blir det en riktigt smaskig soppa.

Somrigt, svalt, synthigt och spanskt. Allt på en och samma gång. Låten Universo med Niza är för mig starkt sammankopplad med Apeirons låt Crèpation, ty båda dessa låtar upptäcktes på en samlingsskiva Jakob hade med sig hem i baget efter en tid i Madrid. Tyvärr är resten av Niza’s skiva ganska rutten, men just denna godbit doftar iskallt rosévin lång väg.