Veckans Låt

Det är sjukt ljust ute vid den här tiden på året. Vad passar då inte bättre än en munter, ljus sommarlåt? Här bjuder jag på en klämmig melodi. Tjo!

Herregud, jag tror jag slutat lyssna på det jag egentligen definierar som bra musik (trodde jag). Eller som min vän Johan sa igår,
-Fan, jag har ingen aning om vad jag tycker är bra längre,jag tycker allt och inget är bra.
Uppenbarligen tycker jag att musikaler, folkvisor och annat är underbart. Well, man ska väl inte förneka vad som rör sig i lurarna. Nu har jag ramlat in i woodstockträsket eller något åt det hållet. Till mitt försvar kan jag säga att jag endast tycker om ett fåtal låtar.
Pust. Onekligen sätter sig låten, hårt.

…att Caribous nästa album Andorra inte kommer förrän i augusti. Skivan är nämligen ett utmärkt sommarsoundtrack. Det finns lite kvar av electronican från de tidigare albumen, men här backas Caribou (eller Dan Snaith) upp av ett riktigt band.

Han rör sig dock i samma kalejdoskopiska myriad av samplingar, men de gifter sig bra med influenserna från soft pop som The Association eller Millenium.

Satan va jag ska dansa till Justice och med vänner på Hultan.
PUSS

Herregud!
Det är så varmt och solen skiner så fint. Och så sitter man inne dagarna i ända. Tur att man kan lyssna på musik,” sketch for the summer” infinner sig helt rätt, i alla fall i mina lurar.

Det har nu gått några veckor sedan Jesus & Mary Chain gjorde sin första spelning på nio år, och jag börjar så smått våga prata om det. Det är alltid risky business när ens absoluta favoritband plötsligt återförenas, men den här gången gick det som tur var bra. Mycket bra dessutom. Bröderna Reid har fått ihop ett riktigt rökarband, med Loz Colbert (från Ride) på trummor som det klarast lysande tillskottet. Jag har sagt det länge - han är lätt en av världens bästa trummisar. Dessutom: Jim sjunger som en gud och William vräker ur sig gitarrsjok som om det inte fanns någon morgondag. Dessutom är låtlistan magnifik, med klassiker som Just Like Honey, Some Candy Talking och Never Understand inbakade bland nyare låtar från de senare skivorna. Underbart. För den hugade finns en hel konsert upplagd på youtube. (Den går att hitta här.) Så nu mina vänner är det dags för min första JAMC-låt här på veckans. Lite nervöst förstås, men eftersom det är en sån fantastisk sommardag utanför känns det inte mer än rätt att välja en låt som matchar vädret. Och som dessutom återfinns på 2007 års setlist.

Jag hade ingen koll på The National innan jag tidigare i veckan började lyssna på deras nya platta Boxer men nu har jag svårt att lägga bort den. Dom har dessutom samarbetat med min husgud Sufjan Stevens på den här skivan, eventuellt bara med pianospel på näst sista spåret men jag tycker jag hör Sufjan-ljud överallt. Till exempel i det lite galna slutet på Fake Empire (en låt som för övrigt påminner en smula om Johnny Cashs version av Hurt?)

…betyder tydligen Asobi seksu, pa japanska.
Jag tanker mest pa ett dromskt landskap dar de leker med My bloody valentine och Lush pa en blommig ang.
Snubblade pa bandet for nagra manader sedan nar jag skulle kolla vad Editors hade for sig och Asobi seksu skulle spela forband till dom. Men jag glomde av dom och sa dok de upp i huvet forra veckan. Sedan dess har jag lyssnat pa deras senaste cd “Citrus” massor. Laten “Red sea” kanske inte ar den mest lattillgangliga pa cd:n men har kommer den i alla fall.

Ibland är man lite långsam. Jag tror att jag hörde talas om Deerhoof för första gången för kanske fem år sedan. Och sen tror jag att jag eventuellt såg dem på Emmaboda strax därefter. Och sen har jag hört och sett namnet titt som tätt sedan dess, men fortfarande inte brytt mig om att lyssa närmare på dem. Den här veckan har jag dock tagit igen missad tid och spenderat en hel tid på diverse sajter där man kan lyssna på deras låtar. Från MySpace laddade jag ner låten Green Cosmos som fångar mig på ett underligt sätt som inte går att förklara.

“Jag måste tillägga att jag verkligen inte vill hacka på Jimmy (eller någon annan) som lägger upp vad som i många andra sammanhang skulle kunna betecknas som tveksamt. Det är ju precis det som är tanken med veckans, att man ska lägga upp det som snurrat i huvudet den senaste tiden. Istället för att bara ägna sig åt Lokkoskt stilande(…..)”

Härligt!
Befriande!
Har hela denna vecka, med mycket jämna mellanrum lyssnat på musikal. Inte vilken som hels, den innehåller världens vackraste låtar. Eller i alla fall en av dom. Ur Kristina från Duvemåla. Undrar om det handlar om mitt kristna ursprung, mina mörka stunder eller bara att den spelar på alla melankoliska strängar som finns.

Roar mig med att hoppa mellan olika blogg sidor med mp3or på jobbet, inte två låtar från samma ställe. Mycket skit bombarderar öronen men även ljuv musik, som man kan bli lätt tårögd av. Denna låt är av det senare slaget.. ljuvt och desperat.

Bestämde mig för att köpa skivan förra veckan men efter att hållt i den ett tag på t-shirt (cd) specialisten så kände jag inte för att betala den hutlösa summan de ville ha. Är förundrad hur det fungerar för dem att sälja skivor när de flesta andra i stan har sänkt sina priser och utökat sitt utbud. Det är synd.. men allting ändras med tiden.

En skiva som är grymt skön o soft. Den flyter ihop i en helhet vilket gör det lite svårt att välja del. Jag väljer i alla fall theme2 som går över i theme3 och fortsätter i 10 minuter, vill ni uppleva det så får ni fixa albumet Rameses III - Honey Rose