Veckans Låt

Min veckans lat fa val bli en The Shins-lat iom att jag gjorde ett fiaskoartat forsok att ga och se dom i veckan nar det antligen kom ett sevart band hit. Jag hade fatt info om att man inte behovde kopa forkop. Sa nar vi kom dit var det utsalt. Hepp.

Svår vecka, men jag tar i med hårdhandskarna och bjuder på Adorable, ett av alla band som ilandspolades med den stora brittiska indievågen i början av nittiotalet. Det intressanta med det hela är att jag och flera med mig urskiljningslöst köpte på sig allt som dök upp, och så här i efterhand var det väl inte direkt allt som höll måttet (Mock Turtles? The Farm?). Jag vill dock med bestämdhet påstå att just Adorable faktiskt klarat sig riktigt bra, och det hade jag nog inte satsat pengar på om ni frågat mig 1997. Men det här är ju en klassiker.

Denna vecka bjuder jag pa veckans 2000-tals shoegaze. Mycket noje!

…brukar det heta. Jag skulle nog inte vilja kalla Trummor & Orgel för genier, men deras idé att sno hela Hansson & Karlssons koncept fungerar mer än väl. Nya albumet “Reflections of a Watery World” har till och med ett omslag som minner om H&K:s debutalbum.

En lat som gor mig valdigt glad. Egentligen later de inte sa indie-poppigt som har. Resten av skivan ar mer garage och det funkar sjukt bra pa franska da franska ar det basta spraket att svara och vara arg pa.

Fick ett meddelande på min Myspace från de häringa typerna häromdan. Diggade diiiirekt.

PUSS

Det här blir min veckans, och den är från slutet av det glada, o nej jag menar det deppiga nittiotalet.

Borjan paminner mig om Peter Gabriels “Biko” av nagon anledning. Men dar slutar jamforelserna. Alskar att de sjunger pa jatteskottska. Far mig att tanka pa en full Jens.

Help yourself, don’t think
Help yourself, don’t speak
Help yourself, don’t say a thing at all

Längesen man hörde någonting som man föll så pladask för på första lyssningen. Inget att tveka på, jag laddar upp det direkt utan vidare analys. Tråkigt nog kommer låten från senaste Sonic-skivan så ni har säkert hört den redan allihopa. Skit samma, bättre att illa fäkta än att fly och lämna WO.

Alla vet vad stress är.. det har varit det ett tag nu, men nu börjar semestern. Denna lilla låt fastnade omgående efter en grym konsert med först Uffie själv, för att senare höra den med Justice på ett varmt och inbjudande Sónar festival i Barcelona (tack för hjälpen Andreas). Nu blir det Arvikafestivalen, så vi syns framför scenen Jens, jag står i diket med kameran :)

jag har varit så dålig på att kommentera och dessutom missat att laddat upp låt, men det har varit lite shitty. Men nu är det över. Och här är Candie Payne.