Veckans Låt

En dag i borjan pa veckan var jag valdigt uttrakad och satt och kollade pa hela “VH1 100 Greatest Songs of 80’s”. Jag satt pa sangen och var sjukt nostatgisk och tyckte allt var battre pa 80-talet. Har kommer en av de grymma latarna fran eran.

Kroppen är fylld av en malande gnagande diffus oro och jag vill ha musik som skär i öra och själ. Det här är iallafall halvvägs och får duga för dagen.

Varmare än en ylletröja skrev DN om Tunngs nya. Och visst det är en skön liten höstpysig skiva som puttrar och ploppar. Teet är färdigt!

inget “pumpkinghead”, mest retar jag mig på den nasala stämman som tränger genom märg och ben. Men den här låten är jag ruskigt förtjust i, jag vill spela den högt högt och högre ändå.

Det är ju ett litet helvete det där med mp3′or. Nu har jag låtit itunes ta kontrollen över min musik på prov så ny har det skyfflats om i mappar och flyttat och haft sig. Men hur gör man när man har musik på två datorer på olika ställen? Och en ipod? Var ska allt ligga? Hur ska det synkas? Jag vill ju bara komma åt all min musik, och jag vill att den ska ligga på ett ställe där jag kan lägga till och ta bort. Jag stötte på anywhere.fm för några dagar sen och där ska man enligt deras utsago kunna lagra all sin musik gratis. Och sen komma åt den via webben. Men vad fan, det kommer ju säkert börja kosta massa pengar och då sitter man i klistret. En annan grej är Simplify Media, som man installerar och sen kan man dela sina itunesbibliotek med varandra. Nån som vill testa mitt? Och dela med sig av sitt? Ja vilket tjat. Men det är ju en sån soppa allt det där.

You’d think in an information age it wouldn’t be so hard.

Ser fram emot att klä på mig en jacka och en halsduk och tycka synd om mig själv. Men denna gång blir det något gladare, med ett tempo som rycker med och vem kan inte le åt en låt där de mer eller mindre går genom knä-axlar-tå?

Trots att jag tycker att MySpace är fult och plottrigt, så kan jag inte hålla mig därifrån. En bra dag kan man hitta ett band som osignade The Laughing Windows som blandar brittisk 70-talsskräck med Syd Barrett, Black Sabbath och Pentangle. Najs!

efter semestern. Jag med familj ska flytta från ett stort till ett litet hus. Så jag har tillbringat min ledighet med att stå i kön till tippen för att slänga gammal skit. I bilen dit har jag lyssnat på denna fina melodi.

PS:
Jag har även varit på världens härligaste bröllop. Jismarkens!!!!

Osannolikt tidigt inlägg, men eftersom jag ska iväg till Spanien med jobbet redan på onsdagen så får det bli såhär. Hoppas inte någon av er tar illa vid sig.

Det får bli en trevlig melodi av Life on earth! som tydligen är ett sidoprojekt av Dungens gitarrist/bassist Mattias Gustavsson. Bra låt i alla fall.

Ar ni alla tillbaka nu sa det blir lite fart har igen?
For en vecka sedan eller lite mer sa fick jag for mig att ladda ner Absolute powerballads. Det var efter jag hort denna lat en ett avsnitt av nagon serie. Vissa serier har sjukt bra musik och det maste val anda vara ett dromjobb.
Sa har kommer en harlig powerballad fran en tid da jag var ung och varlden luktade hallon.

Jag halkade in på Way out west förra fredagen och fick chansen att se Primal Scream för första gången på ganska länge. Jag var redan från början inställd på att det kanske inte skulle bli det bästa jag sett, men jag blev ändå gruvligt besviken. Dåligt ljud, lojt band, dödstrött Bobby, ingen kör, tråkiga låtval och när det väl spelades låtar man verkligen ville höra (typ Shoot Speed Kill Light) var det i versioner som inte gjorde låtarna rättvisa alls. Det glimrade till några få gånger, tex i slutet av Loaded. Och att dom överhuvudtaget körde Damaged gjorde mig glad.

Men - vad som hände efter konserten var att jag blev svinsugen på Primal Scream, och jag har lyssnat nästan uteslutande på dem i veckan som gått. Jag bränner till med en av mina absoluta favoriter - Star. (Som dom såklart inte spelade i fredags…)

Ni har såklart hört den tidigare allihop, men lyssna på den igen. Det vill ni nämligen. Och att Jakob, Käll, Frida och en massa andra var på fest med både Bobby och Mani får nån annan berätta om.

Denna sommaren (kan man säga att den är slut nu?) har varit i musikens tecken, ett antal festivaler och ett par nya band upptäckta. Det mest bestånde intrycken i sommar har varit I am X på arvikafestivalen och Uffie på Sónar i Barcelona. Så jag bjuder på en I am X låt och låter er hänryckas av den gamla trip hop hjälten.