Far out i slottsskogen
Jag halkade in på Way out west förra fredagen och fick chansen att se Primal Scream för första gången på ganska länge. Jag var redan från början inställd på att det kanske inte skulle bli det bästa jag sett, men jag blev ändå gruvligt besviken. Dåligt ljud, lojt band, dödstrött Bobby, ingen kör, tråkiga låtval och när det väl spelades låtar man verkligen ville höra (typ Shoot Speed Kill Light) var det i versioner som inte gjorde låtarna rättvisa alls. Det glimrade till några få gånger, tex i slutet av Loaded. Och att dom överhuvudtaget körde Damaged gjorde mig glad.
Men - vad som hände efter konserten var att jag blev svinsugen på Primal Scream, och jag har lyssnat nästan uteslutande på dem i veckan som gått. Jag bränner till med en av mina absoluta favoriter - Star. (Som dom såklart inte spelade i fredags…)
Ni har såklart hört den tidigare allihop, men lyssna på den igen. Det vill ni nämligen. Och att Jakob, Käll, Frida och en massa andra var på fest med både Bobby och Mani får nån annan berätta om.
Attached Files:
Jens Hellqvist, August 17th 2007 at 18:53
1 Johan Fransson | August 18th 2007 09:27
Det här är en underbar låt, men jag tror jag givit upp hoppet om Primal Scream. Senaste albumet kändes först kul, men bara efter någon månad tröttnade jag, och det rejält. Och “Suicide Sally and Johnny Guitar” - hallå?
2 Göran Tällberg | August 20th 2007 11:28
Först var jag grymt besviken att jag skulle missa hela spelningen.. som fotograf har man aldrig tid att se mer än de sedvanliga 3 låtarna. Men när Bobby kom in på scen så insåg jag direkt att det räcker med de 3.. fan, jag som inte sett dem sedan 92.