Veckans Låt

Ben Kweller har funnits ett tag men jag stötte inte på honom förrän innan sommaren. Han är en sån där snorunge som är född med ett silverplektrum i munnen. Hans pappa var musiker och hängde Springsteen m fl medan unge Ben sprang och lekte mellan benen på dom. Det resulterade bl a i I Need You Back från hans skiva On My Way som kom för några år sen. Det är ganska enkel, uppfriskande musik som passar alla humör och väder. Håll till godo!

…efter ett par veckors uppehåll. Jag väljer att nylansera mig med engelska The Heavy. Gruppnamnet är så dåligt att det är bra, låten svänger med skön Curtis Mayfieldsk sång.

Detta ar mer en veckans skiva for mig. Hade problem med vilken lat som skulle bli veckans. Den sorgliga laten eller den lite popigare, dansanta senaste singeln. Sa dagsformen fick avgora och jag kande mig mer popig och dansant an sorglig.
Vissa latar pa skivan ger mig lite The the vibbar, med kvinlig sang da, som Bjork kanske mer. Hela skivan ar valdigt dramatisk och sorglig lite som musik fran sagans varld.

Jag har slarvat med veckans eftersom jag varit bortrest under semestern men denna veckan jobbar jag o självklart läggs det upp en låt då, även om aktiviteten här är måttlig. Ska ha två veckor ledigt till nu så jag kommer tillbaka i full form snart.

Denna låten är något som jag givetvis hittat via Raven sings the blues. Tycker den är lite trevlig och påminner lite om SilverBulorna och/eller Simon O.

Äntligen känns det som vi kan få lite sol och VÄRME i Sverige.

Jag gillar egentligen inte dom finniga finnarna i Laakso, jag tycker dom är ganska jobbiga. Ännu jobbigare blir det ju då att få en av deras låtar på huvudet. Sådär riktigt rejält, den sitter fast som tuggummi i hår. Hela veckan har det malt i huvudet: I’m a dropout I-i-m a dropout. Så det vore väl hyckleri att ta med någon annan låt en just den. Får se om den fastnar i håret på er också.