Veckans Låt

Den grymma skivan “The alternative” är soundtracket när jag tänker tillbaka på resan för någon vecka sedan till Kroatien (ja, Frida.. det var vackert). Det är något visst med ett höra den nu och se den slovenska gränspolisen framför sig.

 Vet att jag haft med en låt tidigare med detta band, men jag kan inte låta bli. Samtidigt svär jag över hur svårt det är att få tag på skivorna och singlarna här i Sverige.

Tycker hela skivan är fantastisk. Små och stora händelser som ger nya upplevelser varje gång. Heja M I A !!!

(Waltzing Matilda, Street Hassle, Slipaway) Den här triptyken kan man om man vill sätta på play på måndag morgon och sedan låta den gå veckan ut. Utan problem. På alla sätt i världen är den värd just det.

Jag har forut haft med en lat med Azure ray har pa veckans. Bandet har for lange sedan lagt ner och bade Maria Taylor och Orenda Fink har solokarriarer och andra band pa gang. Maria Taylor har fatt vara med pa veckans redan men nu ar det tid for Orenda Fink och hennes band Art in manila.
Jag kan verka insnoad pa de tva men det ar jag.

Beklagar mitt frånfälle förra veckan, men nu bjuder jag er på en koftig höstkram och Iron & Wine. /Eder j.

En låt som jag många gånger tänkt lägga upp, men av någon anledning avstått. Den är lite fin och lite sorglig men jag gillarn. Hej!

Jag minns när jag hörde REM’s megagenombrottslåt Losing My Religion första gången. Jag gick på gymnasiet, så det var ett tag sedan nu, och jag brukade använda klockradion som väckarklocka. En morgon var det just Losing My Religion som väckte mig, och jag kan fortfarande förnimma känslan av att låten pågick i all oändlighet. Lite som i en halvond dröm malde den på. Nuförtiden är inte REM ett band jag lyssnar mycket på alls. Jag vet inte ens om dom finns längre, och jag vet inte heller om jag bryr mig. Men dom har trots allt gjort en del finfina låtar och borde kanske räknas lite mer än dom gör.

De dar reklamfilmslatarna brukar satta sig pa hjarnan och jag brukar snabbt borja hata dom.
Men i veckan har jag sett en ny iPod nano reklam massa ganger som jag verkligen gillar laten i. Nasta vecka kanske jag hatar den. Det ar en fin balansgang dar emellan.

…men nu är det dags. Alltid bäst.

Jag vet att jag har haft en lat med The Wombats forut. Men ar det veckans sa ar det. Nya singeln har fatt mig att strutta i stolen mer an ett par ganger under veckan som gatt. Lite glad indiepop sahar i slutet pa veckan blir sakert bra.

Men detta är en bra låt. Lite fjompig kanske, nåväl den passar bra en fredag eftermiddag.

Ja, jag vet att det rimmar och att det är töntigt med rim, men skit i det nu.

Det var ett tag sedan Way out West gick av stapeln, och jag har redan skrivit om Primal Screams misslyckade konsert. Vilka som var bäst på festivalen glömdes dock bort i Scream Team dissandet, men här har vi dom: The Go! Team.