Gåshud
Totalt becksvart.. jag fattade ingenting.. detta som var en av mina första stora konserter, Cure i globen någon gång ett tidigt nittiotal, med ett förband som jag inte visste så mycket om. Förbandet kom upp på scen, fast det såg man endast genom att de tändes ficklampor på scenen.. sedan brakade det värsta gåshuds ögonblicket jag upplevt ut.
Det var så bra så att jag än idag inte minns något speciellt av Cure spelningen och då var detta kvällen som jag längtat sönder och samman fram till dess. Jag våndades iof över att tvingas höra den stora ”hiten” Friday, I´m in love.. jag verkligen hatade den och gör det än.
Men detta mina vänner.. är endast gåshud!
Attached Files:
Göran Tällberg, November 23rd 2007 at 13:45
1 Martin Söderström | November 23rd 2007 14:01
Åh! Jag minns, jag minns, jag minns! Jag minns en miniminiliten Alison Shaw med en jättejättestor bas hängd över sig. Jag minns att trummisen fan höll på att banka sönder pukorna i “Starblood” och jag minns framför allt att jag den kvällen fick ett nytt favoritband. Och av Cure-konserten minns jag inte ett jävla skit, annat än att den var typ 3 dygn lång och att jag hade galet tråkigt. Men Cranes hänger med än idag. Lyssnar på dem så gott som vare vecka. Det gör jag inte med The Cure.
2 Göran Tällberg | November 23rd 2007 14:04
Haha.. skönt att jag inte är ensam om det.
3 Jens Hellqvist | November 23rd 2007 14:35
Svinbra. Jag kommer också ihåg denna konsert, och jag visste redan innan att jag skulle älska Cranes mer än Cure den kvällen. Det enda jag minns av Curekonserten är att sista extranumret (av NIO) var en mardrömslång version av A Forest som var en kvart längre än hela Craneskonserten.
4 Kai Johansson | November 23rd 2007 14:45
Jag minns inte, eftersom jag inte var på konserten. Men jag minns ganska väl när jag såg Cranes första gången på MTV, och omedelbums köpte deras debutplatta. Och jag minns att där hemma i gömmorna lurar en hög plattor samt en 7″ vinyl-box med Cranes som faktiskt borde få komma fram i ljuset för en genomlyssning…
5 Martin Söderström | November 23rd 2007 14:54
Jens>>
Ja, just fan! När du säger det så dyker plötsligt bildminnen av en maratonlång “A forest” upp i skallens mörkaste vrår. Men jag har nån liten aning om att jag, tvärtemot dig, tyckte att just den var konsertens höjdpunkt.
6 Andreas Jismark | November 23rd 2007 15:35
Jag o Jimpan såg Cranes på ett gratisgig (!) på Gino (!) och blev saliga. Fan vad bra det blev till slut med Cranes. Jag hade dem inte som stora favoriter från början. Grymt band!
7 Jakob Åberg | November 23rd 2007 17:23
Det var värst vilka relationer alla verkar ha till Cranes. Jag ska inte säga att dom har gått mig ombemärkta förbi, men något större avtryck har dom aldrig gjort. Jag kan tänka mig att det här är någonting man gärna ska ha upplevt live för att uppskatta det ordentligt. Det blir bättre av att tänka sig in i en mörk konsertlokal på något sätt.
8 Jens Hellqvist | November 23rd 2007 17:27
Eller ännu bättre - i Scandinavium med trummorna ekandes runt på full kadus.
9 Jens Hellqvist | November 23rd 2007 20:30
Jag kom hem för en kort stund sedan, sugen på mer Cranes. Så jag skulle rippa in gamla klassikern Wings of Joy i datorn. Döm av min förvånade glädje när jag bjöds på en bonus i form av att min version av Wings of Joy var en dubbel-cd som även innehöll hela Self Non Self.
10 Jakob Åberg | November 26th 2007 19:04
Jag måste säga att den här låten blir bättre och bättre.