Efter julfirande i Tranås var det som vanligt väldigt skönt att komma hem till götet. Fint att vara bland egna saker, tankar, och musik. Ovanligt nog var det Suede som åkte på strax efter jag klivit över tröskeln, och på många vis passar just denna låt bra som årsavslutning känner jag. Love you all.
Min pappa är en rolig gubbe. När jag var yngre och han fick för sig att köpa en skiva åt mig kunde det bli precis vad som helst och nästan aldrig nånting jag tyckte om. The Police, Phil Collins (!!!), Uria Heep, Venom (där var jag iochförsig rätt impad av honom). Han skulle alltid förespråka hemska band som 10cc, Creedence och nämnda Uria Heep som “riktig musik”. Idag ser hans musiksmak något annorlunda ut. Band som Depeche Mode, Blur, R.E.M., Hellacopters, Marilyn Manson eller Mustach är inte längre förvånande att hitta i hans case. Så eftersom jag är på Gotland får hans skivsamling stå för veckans låt. Mitt val blir det sköna sammarbetet mellan Chemical Brothers och Flaming Lips i The Golden Path från Chemical Brothers singelsamling. Det är dock inte Wayne Coyne som sjunger lead här utan trummisen/Gitarristen Steven Drozd.
Lägger upp en Ike Turner-låt idag för att hedra hans minne. Han dog för några veckor sedan och är väl mest känd för att ha varit ett svin mot Tina. Men han gjorde rätt många bra låtar. Här är en.
Fina grejor så här i mellandagarna. Skönt spritituell knarkindiegospelcountry allt luta sig tillbaka till. Vill man ha mer med samma goa känsla rekommenderas Speck Mountain.
Ja då var man tillbaka i Stekholm från turnélivet i Tyskland! Kunde ha vart med förra fredagen men floppade lite. Sorry Jens! Mycket har hänt sedan mitt tragiska sista inlägg iallafall och livet känns lite ljusare.
Mitt veckansval blir detta tyska band som för mig varit, och egentligen är, totalt okänt. Men dom är tydligen rätt stora i bratwurstlant och den här låten tilltalar mig. Vet inte mycket om resten av materialet. Låten ska enligt tysk källa handla om sex på nått suggestivt sett. Här kan man läsa lite om tysklands turnén om man är intresserad.
www.truckercleavage.blogspot.com
Jag ser mig själv som en modern människa, men när det kommer till vissa traditioner är jag ganska konservativ. Det har bland annat Jens fått uppleva på nyår och midsommar. I min konservativa idealbild av vad julen ska vara dras jag lätt mot det lite mer andliga och högtidliga. Ny julmusik känns oftast som om det vore en gimmick eller någonting man slängt ihop i julstressen för att ge en liten present till sina fans. Eller för att tjäna en årlig hacka på radiospeltid så att man kan leva som sonen till upphovsmannen till Santas Silver Sleigh i About a Boy. Jag föredrar: Fåraherdar. Betlehem. Comfort and joy.
Den här låten kändes länge som den som knöt ihop JAMC-säcken för gott, med blickar åt alla håll och kanter av den ganska långa karriären. Till och med trummor samplade från den då tretton år gamla klassikern Just Like Honey. Men nu är det 2008 och nya bullar som gäller. Den 12:e mars nästa år bär det av mot London för en Jesus & Mary Chain konsert. Biljetten är redan inhandlad.
Jag bara älskar den här låten. I den här versionen. Svenska översättningen , “Här kommer vi med julgran på släden”, som jag tvingas sjunga varje år håller inte samma klass. Jag har för övrigt överraskande mycket julstämning i mig det här året. God jul!
Jag skippar jultemat som jag föreslog förra veckan. Istället ger jag er något av det sjukaste jag hört i år. Dick Hyman köpte en MOOG i slutet av 60-talet alt. början på 70-talet. Skivan innehåller några klassiker söndertrasade av MOOG-ljud var av denna klassiker sticker ut mest i sin galenskap. Håll i hatten, låten blir bara sjukare ju längre den pågår… Jisses.