Veckans Låt

…men man skulle kunna tro det. MGMT är från Brookyln och gör skimrande heroinpop som går fint ihop med dina nya vårkläder. Jens borde tycka om det här. Det gör jag också.

En liten notis i GP meddelade de tre första bokningarna till årets Way Out West. Årsbästalistor ramlar in på Veckans. Jag ser namnet Yeasayer och blir nyfiken. Det låter riktigt bra och trevligt otrendigt på ett sätt som såklart gör det trendigt. Nu lyssnar vi tillsammans tycker jag.

Jag får skylla på Andreas Jismark.
Hans DM-lista på Kollaps har fått mig att återupptäcka gamla b-sidor, damma av uråldriga tolvor och låta öronen spisa remixversioner jag sedan länge förträngt.
Det har blivit en del Vince Clarke, således. Och då hamnar man förr eller senare i Yazoo-land.
Francois Kevorkian har inte bara varit med och smitt mästerverk tillsammans med Depechearna. Han har även satt tänderna i Yazoos gamla mellanstadiedisco-klassiker “Situation”. Här i något som heter “Deadline”-mix. Det doftar popcorn, nerver och sprayade luggar varje gång jag hör den.
Alla har dock inte alltid varit hel förtjusta i Kevorkians verk.
Jag citerar nån kritiker i Melody Maker, som recenserade DM:s “Policy of truth”-tolva någon gång 1990:
“The runt of the litter from ‘Violator’, this lardy, lugubrious marathon of mixing desk tics has been remixed by Francois Kevorkian. Well, Francois, old pal, you’re a tosser in anyone’s language”.
Jag tolkar det som att han var missnöjd.

Chan Marshall fortsätter att rota bland gamla låtskatter, och hon gör det som vanligt riktigt bra. På nya skivan Jukebox har hon till och med hittat en av sina egna låtar nere på kistbottnen (Metal Heart från klassikern Moopn Pix, som har fått en helt ny skrud där introt plötsligt påminner om Sisters of Mercy’s 1959). Jag föll dock för Lee Clayton-covern Silver Stallion. Den kommer kanske inte välta några dansgolv i helgen, men ni kan ju alltid somna till den på söndag kväll.

påstår Nina i denna trevliga melodi.

Gammal klassisk “stirra på skorna” blandat med electronia.. kan det bli bättre. Från albumet War stories som ligger på min topplista från förra året.

Distortion heter The magnetic fields nya. Den later helt anorlunda mot de tidigare skivorna som ar slappta. Filosofin bakom skivan kommer har som ett utdrag ur recensionen fran “Rolling stone magazine”.
“Merritt says that in order to “make this record quickly and use the same instrumentation on every song,” he emulated — what else? It’s so bloody obvious — the Jesus and Mary Chain’s Psychocandy. And so he set about eliciting feedback from his usual instrumentation: guitar, piano, cello and accordion. His methods were very DIY — even with the guitar, where there’s equipment for this sort of thing, Merritt deployed tape, rubber bands and cigarette-case amps. The drums he merely recorded in the hallway of his Manhattan apartment building…”

Skivan ar skitbra och har kommer en harlig lat.

Nämligen…Gruff Rhys ([griff rhi:s] har jag fått lära mig på sistone-walesiska är svårt…) Hade den inte fått en liten Lokko-hyllning i SvD hade jag också missat den.
Man kan konstatera att den är mycket bättre än det album som hans ordinarie band, Super Furry Animals, släppte under året. Nu är den också trevlig på ett britpoppigt vis, men det här är något annat. Enjoy!

Nu jävlar kids - Nu lägger vi upp varsin topp tio lista på 2007-års skivor här. Ok?

Jag börjar. Fortsätt under min kommentar.

Jag inleder mitt veckans-lat-ar men lite dansant? indiepop fran Florida.
Florida kanns inte som ett stalle dar denna slags musik skapas sa kudos till dom.

Jag har varit helt beroende av The Warlocks den senaste veckan! Såg nu att Kai också känner till och redan postat So Paranoid så jag slänger på denna här istället. Velvet, Jesus, Black Rebel och allt dom jämförs med men den här låten får mig att tänka lite på Broder Daniel också. Singel från 2005 års plattan Surgery. Hepp!

..och väljer en fin låt producerad av mördaren och geniet Phil Spector. Fina grejer och coola guror.