Veckans Låt

Har kommer en san franciscansk bedarande skor drom.

Vårdag!
Nu regnar det. Fan.
Låten hette länge länge. Jag kan inte bajsa.

Jag är sjuk. Äntligen kom dom små snoriga barnens ondskefulla baciller åt mig. Efter att man stått och skrytit i två månader på jobbet att man aldrig blir sjuk. Snor, lock för öronen, svag och orolig mage. Vad gör man då? Jo, går till jobbet iallafall! Och repa och ta en öl! Mycket bra! Repa med bandet som förmodligen inte existerar. I måndags sa min kompis Adam apropå det “-Jag tycker du ska starta ett band och spela riktigt mörk tung rock! Som typ The Cure!”
“Hmmm…” Tänkte jag. “The Cure. Dom var det aldeles för länge sedan jag lyssnade på. Nästan inte alls faktiskt!”
Jag äger på CD Boys Dont Cry, Entreat och Bloodflowers (Inte så bra), och på LP Disintegration. Andreas har tjatat hur länge som helst att jag borde “ääälska Disintegration”, men det är svårt att älska något man aldrig får chansen att lyssna på för att det ligger i en flyttkartong på Gotland. Men nu har mp3or inskaffats och jag har börjat simma runt i bassängen som kallas The Cure. Trots det är jag sjuk!
Men det är väldigt bra Andreas. Varför har jag inte lyssnat mer förut för? Vet ej… Men har dom inte rippat Shout Out Louds lite väl mycket?!

Det känns inte så hett att lägga upp en danshit från 2004, men vad ska jag göra? Jag kan inte få låtjäveln ur huvudet. Den styr mig. Jag börjar dansa mot min vilja framför kaffeautomaten. Jag lyssnar på repeat. Jag är fyra år efter min tid, men det spelar ingen roll, vi tar den en gång till: Camaro, Chevelle, Camino, Daytona, Trans-am, Mustang, Charger, GTO. Well oiled, that’s what you are, come on and ride in my muscle car.

The Kingdom är inte mycket till film, men Danny Elfman’s filmmusik är fan ta mig inte så dum på sina håll. Men det är klart, ska man få äran att göra musiken till de flesta Tim Burton-filmerna måsta man se till att hålla fanan högt även när det kommer till medelmåttiga filmer.
Att sedan filmmusik alltid får låttitlar som “Waiting”, “Digging Deep” och “The Chase” får man helt enkelt försöka ha överseende med.

Vet inte vilka trådar som dragits för att lura ut den gamla räven Lou Reed ur buskarna. The Killers är annars inga favoriter hos mig men denna är riktigt bra, även deras cover på shadowplay på samma skiva är värd en lyssning.

…bjuder Beach House på. Sött och narkoleptiskt hasar de omkring i finkläderna. Kom till festen! Ta en kaka till!

Jag såg en brittisk film för några dagar sedan, Dead Mans Shoes. Inget för filmhistorien kanske men den var späckad med bra musik, framförallt en låt som jag sen försökte hitta i eftertexterna. Eftersom jag inte visste namnet på varken artisten eller låten förde det in mig på en lång skattjakt där jag fick lyssna in mig på för mig okända band som bl.a. Adem, Bonnie “Prince” Billy, Calexico, The Earlies och Smog. Tyvärr hittade jag aldrig rätt låt men jag hittade något annat väldigt fint:

http://www.youtube.com/watch?v=ntUXyBiheIU

Straffade för att jag är sent ute då Jonas lagt rabarber på min Magnetic Fields låt står jag villrådig. Vad göra?
Jag tar Tunng.

Jag är ju då en av dom struligare människorna på den här planeten. Floppar gärna till det och hamnar i ångestträsket och plaskar runt. Just nu så har jag inga pengar (39:- kanske), ingen mat (ok knäckebröd då), jag har lyckats floppa lite på jobbet så att jag nästan fått gömma mig för chefen, tjejen har stuckit, mitt band lägger ner och jag har annat lite tyngre strul jag ska bespara er att veta. Jag borde alltså va totalt under isen just nu. Men fan jag mår faktiskt jävligt bra! Just idag mår jag riktigt bra! Och jag tror det är tack vare Tom Waits. Han dök upp i mitt liv igen den här veckan. En arbetskamrat pratade om att hon var nyfiken på honom och jag axlade så klart manteln att börja göra blandskivor. Så då drogs jag in i Tom Waits världen igen. Ja, jag är en “loser”. Ja jag är ett klantarsle och en naiv känslomänniska. Men i Tom Waits värld är losern hjälte, och speciellt i den här låten från Bone Machine! Det är ingen slump att den passar så bra in i Fight Club soundtracket. Låten har några av dom hårdaste textraderna någonsin: “Little brown sausages lying in the sand…” “I dont need makeup I got real scars…” “I know karate, voodoo too” och “I got hair on my chest, I look good without a shirt” för att nämna några.

Så har du inte Raindogs och Swordfishtrombones gå då direkt ut och köp dom imorgon!
Puss & Kram och ha en grym helg!

Det var via Douglas McCarthy i Nitzer Ebb(!), via tidningen Okej(!!) som jag upptäckte Tanita Tikaram.

Detta underbarn som vid sjutton års ålder släppte debutplattan “Ancient Heart” innehållandes Van the Man ekot “World outside Your Window” och den mest mogna låten av en sjuttonåring nånsin -”Twist In My Sobriety” -vilken jävla låt. Och sen den här låten, vackrast av de alla.Topp 100 på de bästa låtar som har gjorts.

Sen tog Tanita´s kraft slut. Det var det hon hade att säga. Och det var förvisso inte så lite.

Bra att du paminde Jens med mailet. Jag tycker inte det ar jobbigt.
Det som ar jobbigt ar att jag knappt lyssnat pa musik sedan vi flyttade till Californien av olika anledningar. En bra ar att den externa harddisken men all musik legat i en lada, pa en bat pa vag hit.
Men har kommer iaf en av favoriterna som jag lyssnade pa innan flytten och jag haft med en annan lat med innan har pa veckans.