Popträdets härmapor
Under valborgshelgen befann sig min flickvän i södra Norrland och jag kvar i Stockholm med ett nyinköpt ”GTA4”. Mobilen pep till, en fråga från henne.
”Gillar du Last Shadow Puppets eller är de härmapor?”.
”Både och”, blev mitt ganska logiska svar.
För så är det ju.
Musiken de gör bär influenserna på kavajslaget och har fingrarna svarta av allt fingrande på kalkerpappret.
Men gör det musiken dålig? Ingalunda.
Är det man gör bara av tillräcklig kvalitet så spelar det mindre roll om man klättrar upp och ned längs popträdets stam som en upphetsad härmapa.
Jösses, hur många exempel finns det inte på band som ”lånat” friskt från sina förebilder och ändå fått en att gilla dem skarpt. Bara i Sverige har vi ju, säg, Weeping Willows, Hellacopters och – för all del – The April Tears. Alla exempel på band som mer än ofta dyrkat upp sina förebilders kassaskåp och smitit med det som de gillat mest.
Så ja, Last Shadow Puppets är härmapor (och albumet är långt ifrån klockrent – men säg den skiva som är det egentligen) – men de har lyckats skriva några sagolika poplåtar utifrån den ritning Scott Walker och Lee Hazlewood en gång började skissa på.
Attached Files:
Martin Söderström, May 9th 2008 at 15:05
1 Jens Hellqvist | May 9th 2008 15:24
Ja visst är dom härmapor men jag kan trots allt inte riktigt bestämma mig för vem dom härmar mest och då är det ganska lugnt tycker jag.