When your lost in the deep and darkest place around
Jag visste ju att Martin skulle lägga upp en Glasvegaslåt idag, frågan var bara vilken. Och om jag själv skulle hinna före.
Nu hann jag inte före, men det spelar mindre roll. Det stod ändå skrivet i stjärnorna att både jag och herr Söderström skulle köra skotskt idag. Och tacka fan för det. Glasvegas debut är med mycket stor sannolikhet årets skiva. Den är så välkommen att det gör ont.
Och hade inte Andreas varit på hemlig ort över helgen hade det bjudits på tre låtar med samma band idag, det är jag beredd att sätta mitt högra öra på.
Attached Files:
Jens Hellqvist, September 12th 2008 at 09:31
1 Martin Söderström | September 12th 2008 10:08
Det här är nog det absolut sorgligaste - och vackraste - jag hört på hela året.
2 Kai Johansson | September 12th 2008 10:31
Ja, det är bra shit. Ska lyssna på hela skivan ostört så snart jag hinner.
3 Johan Fransson | September 12th 2008 11:49
Dito.
4 Göran Tällberg | September 12th 2008 15:57
Ohh.. jag som bara hört Daddy´s gone innan men nu får jag kolla upp resten.
5 Frida Sjöstam | September 13th 2008 18:07
Jag vill bara dra täcket över huvudet och lipa. Skit att inte jag har gjort den här låten.