Veckans Låt

Jag har säkert lyssnat på denna låt konstant i en vecka nu.
Ohälsosamt mycket, har gjort att jag knappt fått nåt gjort, och vill bara sitta i min rottingfotölj med fårskinnet o lyssna.
Vet att Jonas lagt upp en låt från samma skiva, men grejen är att det är bara denna låt som tilltalar mej, dessutom bara halva.
Beach Boys körerna i början och tamburinen som kommer in och senare pukorna och basen, då är det fantastiskt. Men sen kommer refrängen (om man kan kalla den så) och då dör den väsentligt i mitt tycke.
Tänk om den bara malt på med mer uppbyggnad av versen, då hade jag sluppit att lämna min fotölj för att trycka på play igen i halva låten.

“yes i know where im related like the flame unqenched, unsated consume myself and glow, all turn ed to light, i lay my hand on. All to cool that i abandon. Yes! im a flame i know”.
Ha det fint i natten///Abbe o Crille

långa namn…jobbiga stavningar men bra band.

Som en del andra på detta forum har även jag idag uppmärksammat att våren är på väg. Då passar Björn Olsson fint som en reminder om att sommaren, skärgården och havet endast är en spårvagnstur bort (gud va poetiskt).

Jens har påpekat att jag varit lite frånvarande från veckans, och med orden lägg upp vad skit som helst gör jag just det.
Mitt val dena vecka föll på en liten trudilutt kan man väl kalla låten, komponerad av Andy Bell med tillfälliga New Order komplex. Gillar den dock på nåt jävla vänster.

Livet känns så underbart bitterljuvt med denna i öronen en kulen fredag.

…skulle jag det, till det här, men min blåa svullna korpen-fot hindrar mig dessvärre. Men funderar på att ta ett av ortopeden i Mölndal utskrivna smärtstillande o dansa i huvudet en stund och då givetvis till Saint Etiennes underbara indiedansversion från 1990 av Neil Youngs ”Only Love Can Break Your Heart”.