Veckans Låt

kanske bäst i hela världen!! bubbelgum som låter som japansk pop fast är från Barcelona. Glädje för trötta öron. Nu kan jag inte hylla mer utan måste lägga mig ned och tillbedja myspace som jag givetvis upptäckt hundra år efter alla andra.

Bifogar således länk dagen till ära.

http://www.myspace.com/lacasaazulband

Kommer denna trio (om de fortfarande är en trio). Sleater-Kinney, plattan Dig me out, en riktig fredagsskakastjärtenlåt .

Varde ljus sa ngn på ngn dag och vips satt jag installerad i nytt rum med utsikt över älven och med travar av papper framför mig. Jag tycker att alla skulle ha uniform. ALLA ska ha en uniform som visar vad de jobbar med. Jag som astråkig lektor skulle kunna ha en rosa piffig liten sak med Napoleon hatt och kanske ett par puffiga monroe high-heels med boa fjädrar.

Jag pattar vollat och önskar trevlig helg med Kool & the Gang

är omätligt när det kommer till en så ytlig person som mig själv. Såg denna skiva och förälskade mig i omslaget, Skiva: like vines med The hush sound. En klok person hade också skrivit en lapp om att plattan låg under typmusik “pianopop”. Ibland sjunger en tjej- då påminner det om Frente, när killen sjunger blir det lite progressivindiepoplitebeachboysmedpianistsomlirartassarnablodiga.En lite lång typmusiksetikett, men vad gör man inte för att utveckla språket.

Sticker på konferens from i morgon därför är jag lite tidig.

Äntligen har jag funnit min man. Stråkar och baktakt. Nu kan jag fira trettondag i frid. Jackie Mittoo, som bl.a var med i Soul Vendors, släppte 1971 plattan Studio one wishbone, en platta som en god fe återutgav förra året. (Där fick du en meningsbyggnad att bita i Jens:-) Informationstexten på baksida säger…further developed into what is now known as “reggae”…pronounced Reg-Gay. Bara den raden är värd hela plattan, som svänger satan. Här ett litet smakprov.

nu vet jag vad jag gjorde för fel. Här är i alla fall Cat Stevens

I någon mening hamnar jag allt som oftast tillbaka till James Taylor (eller High Llamas…). Denna gång fick jag fullkomligt glädjefnatt när jag nyupptäckte Cat Stevens. Han är ju lite James Taylor. Han (Cat Stevens alltså) konverterade till Islam 1977, heter nu Yusuf Islam o ägnar nu för tiden sin tid åt att bl.a skriva böcker. I nådens år 1972 kom  Can’t keep it in på plattan Catch Bull at four. Är den inte rar så säg.

Ser fram emot jultema.

Hemma från det förlovade landet i sydost är jag nu hemma med en kappsäck av örongodis. Jag är inne i en hård funkperiod för tillfället men lyckades på något vis få med mig följande trudelutt. I sann japansk anda håller sig gruppen “the battle of Jonathan” inte till en låt ,på något stringent västerländskt sätt, utan det är full fräs med flera låtar i en, t.o.m. ett litetlitet funkstycke.

Håll till godo med åsnekäkar, bjällror, elpiano, hammond, svepande gutaperkor, körer ja alla instrument som man typ kan nyttja i en liten fin förpackning på lysande engrish.

Denna har gått varm hemma i veckan. Lite skramligt kanske för att vara jag, men jag resar hjärnan för att tillbringa tre veckor i lala-landet. JObba o lyssna på Kishidan o springa och leta Anjin-san.

Jag ber om ursäkt redan innan jag lägger upp låten, men vad tusan… Jag är åter i fagra Östergötland (för att tokrepa) o går således åter igenom pappsens skivsamling. JAG ÄLSKAR LES HUMPHREY SINGERS! Under det ljuva 1992 gick jag på folkhögskola och folkhögskolade så där som sig bör. Jag kan dock inget om gruppen mer än att deras musik främjar att smaka starkt. Fina kläder, de käkade säkert svamp. Körsång,  ge mig tips på bra körsångsband (INTE Jönköpingsbarcelona). Snälla.

Lite festligt att Johan hade plink som sin veckans låt. Jag hade nämligen tänkt lite i samma bana MEN lite modernare pling plong med Peaches. Lite barnförbjuden trummis som spelar elektrojox som jag gillar o således gärna delar med mig av.

Ha en fin helg!