Veckans Låt

Det var egentligen inte alls svårt att välja ut veckans låt: “Hey Chicken” är den jag lyssnat på överlägset mest denna vecka. Den som saknar Jim O´Rourke på nya Sonic Youth-plattan får i Loose Furs senaste platta “Born again in the USA” sitt lystmäte. Lite arty arrangemang på denna låt, kanske, men en smittsam liten melodi & fina taktförskjutningar som hjärnan gillar att hänga med i.Dessutom en underbart underdriven användning av en vibrafon på väl valda ställen. Jag älskar vibrafoner! Blir sannerligen nästa inköp i rytmikparken. Kan tänka mig att Kristian faller lite för hårdrocksflirtandet också…

Jorå, tempot höjs under fotbolls-VM. Jesus. Ja, precis, det är då man tar till ord som inte ens finns i ens vokalbulär. Häromdagen svor jag till exempel ytterst grabbigt inför min kvinna (som typ gäspade som reaktion) när Sverige inte förmådde förvalta en miljard chaser (halva såna, i o f s). Försökte denna vecka hitta något som beskriver känslan i kroppen inför åttondelen (who gives a shit about midsommarafton?). Det blev den här fina deckaren, eller biljakten, eller vad ni får för känsla. Jag hör en konstant press mot svenska målet i första, resulatlöst, sedan lugnar det ner sig (10 minuterna i andra vänder det för Svedala) och sedan blir det omvänt: ett jävla drag mot det Tyskal målet när Svenskarna drabbas av hybris…

London ena veckan, Stockholm andra…bara en dag hemma emellan. En reselåt, således, med i mitt tycke en av landets mest intressanta och berörande artister…

Jorå, steget från Kanadensiskt till Fransk är ju inte långt! Colleen! I mitt forskningsprojekt intervjuade jag en näringsidkare på Andra Långgatan för ett par år sen och han stack efter intervjun en skiva i handen på mig. Det var Colleens första. Fantastisk musik att skriva & slumra till (liksom Boards Of Canada). Denna är det inledande spåret på “The golden morning breaks”, jag ville haft det sista med filen var för stor (låten är 10 minuter). Denna är inte lika fantastisk, men kanon den med. Fan, nu blir det svårt att hitta nästa veckas övergång. Men det skall gå!

(Jens: jag är ledsen, men “delete”-knappen verkar inte fungera, jag får inte bort den ena filen och orkar inte börja om från början…)

Var på Hammarkullenfestivalen! Färger! Falfel. Falafel med ett förorat a. Och andra roliga felskrivningar. Ingen vidare värme. Annars mest jobb, deadlines. Jaja. Så läste jag Jakobs sköna LA-reportage till bloginlägg. Kom ihåg mina mil på de amerikanska vägarna, på den tiden när man fyllde tanken för under hundralappen. Ruth’s i Loxley, Alabama. Ett av m¨nga sletna ställen vi sov på. En annan gång hamnade vi sannerligen i utkanterna av Memphis. När vi vaknade på morgonen & kollade ut insåg vi att vi valt typ fel område. Det löste sig ändå & Graceland var pråligt som man hoppats. Tänkte först ta “Hotels”, låten innan på BSS’s senaste, med tanke på Motel-minnen. Men så såg jag mig plöstsligt i en pool overlooking Stilla havet, någonstans i Beverly Hills. Längtade efter sommaren, helt enkelt. Och så simmar jag mycket, och hoppar i vattnet, så det blir “Swimmers” i stället, en minst lika trevlig låt av, just det, ytterligare ett gäng Kanadensare. Njut den gärna med ett glas Seven Oaks, en av de finare kanadensiska whiskeysarna.

Det är ju sommar snart, alla glada, bla. bla. Fuck that! Nu skall vi riktigt ner, till botten. Och tillbaka då. Fantastiskt smärtsamt och vackert om att springa blint in i saker, be it drugs, love eller något annat. Om att ha sina nära och kära som saviours och att låta dem veta att de är det. Smog är ingen större favorit faktiskt, men det här går rakt in i min benmärg.

Ja, herregud vad de håller på, Kanadensarna! Arcade Fire är ju inget dumt band alls (grämer mig fortfarande för att jag missade dem på University of London Union förra våren). Men Boards of Canada! Det är på riktigt. Om det är något som tar mig så där bort, så där som man inte tas av vas som helst (jag tror att jag har max, max 5 konserter som gjort det, till exempel). “Oscar see through red eye” är ett stycke dröm som lugnar nerverna och får tankarna att vandra över dagsstänkta berg, bl.a. BOC låter förresten fantastiskt bra när man kommer hem efter en krogkväll och är skönt lyrig.
Ny i leken: ja, jag var med i Pascov. Undrar om det är en förträngning - jag minns inget skönt tilltag med en rock (nåja)- och en akustisk del av samma konsert.