Veckans Låt

The Dø är ett riktigt skitnamn, precis som alla andra bandnamn som man inte vet hur dom uttalas. -Hörni, har ni hört The Do, eller Dö, eller Duh eller vad dom nu heter? Så vill man ju inte gå runt och hålla på. Ja ja, låten är ju bra i alla fall.

Var det någon som släpade sig iväg och såg Bon Iver i veckan? Jag gjorde det och det var ganska så djävulskt måste jag säga. När Justin Vernon fick hela Berns att sjunga med, först viskande och till slut skrikande, till vackra The Wolves så var inte gåshuden långt borta. Jag gillar också band som har blivit “stora” först efter att dom börjat sin turné och blir sådär tafatt nervösa när dom ser hur mycket folk som har kommit för att se dom. Hursomhelst, bra fin skit är detta och här kommer förstaspåret Flume.

Jag har lite låttorka så jag slänger in samma band som förra veckan, The Ruby Suns. Det är sömniga stämmor och det är bjällerklang under täcket och det är yrvaket blås och det är fint.

Jag har hittat ett nytt favoritband. Det är två bröder (eller är dom kusiner?) från Skottland och det låter riktigt bra. Lite som på den gamla goda tiden om ni förstår vad jag menar. Och den där sköna dialekten kan man inte få nog av. Kom ihåg att jag sa det först, här kommer en låt från årets skiva.

..på jobbet så jag slänger upp Dodos utan vidare utsvävningar eller krusiduller. Låten får mitt hjärta att kännas som det går i otakt och det tycker jag är lite fräckt.

Med en titel värdig skivrecensionsspalten i vilken dags eller kvällstidning som helst startar jag höstterminen här på veckans med Fleet Foxes. På pappret ett kanske inte superfräsht band (seattle, flanell, sub pop, the shins-producent) men satan vad jag gillar det. Ja, dom sjunger stämsång om natur och djur och ja, dom plinkar på instrument som dom köpte för när dom tågluffade i långbortistan men dom gör det träffsäkert, själfullt och ytterst behagligt. Deras självbetitlade debutskiva kom i somras och jag kämpar hårt med impulsen att lyssna den sönder och samman.

Jag vill absolut inte ha en sommar med Lifelover som soundtrack utan hellre fylla den med dagar som passar med Hayden trallande i mitt öra. En sommar med myror i brallan både bokstavligen och den där andra sorten där man inte kan sitta still. Och gärna, om man får fantisera, en sommar där Sverige spelar EM-final.

Efter att ha kommit över det första ruset (där jag bl.a. slängde med den på topp tio 2007) så har jag landat på att Miracle Fortress skiva Five Roses endast får en solid 3 av 5. Inte mer än så. Döm då av min förvåning när den dyker upp som min mest lyssnade skiva i iTunes. Så jag får väl lov att slänga upp en låt med konstaterandet att det är en bra behaglig jobb-skiva.

Nu ska ni få höra. När M. Ward förra året gjorde soundtracket till filmen The Go-Getter bad regisören honom att göra en duett med den medverkande skådesperskan Zooey Deschanel. Ja, sa M och samarbetet blev så lyckat att Zooey och M fick mersmak. Dom bildade sådeles en duo och begav sig till M’s studio och började spela in. 27-åriga Zooey sjöng som en hel tant och M plonkade och rattade så väl att det till slut blev en skiva av det hela. Soundet blev en synnerligen lyckad mix av syrlig 60-tals pop och M’s murriga altcountry. Så Zooey sjunger tydligen bra men ser hon bra ut då, undrar ni säkert? Nja, hon är bara ungefär hur urjävla snygg som helst.

Jag såg en brittisk film för några dagar sedan, Dead Mans Shoes. Inget för filmhistorien kanske men den var späckad med bra musik, framförallt en låt som jag sen försökte hitta i eftertexterna. Eftersom jag inte visste namnet på varken artisten eller låten förde det in mig på en lång skattjakt där jag fick lyssna in mig på för mig okända band som bl.a. Adem, Bonnie “Prince” Billy, Calexico, The Earlies och Smog. Tyvärr hittade jag aldrig rätt låt men jag hittade något annat väldigt fint:

http://www.youtube.com/watch?v=ntUXyBiheIU

..på att Magnetic Fields nya skiva Distortion är en riktig pärla. Frida hade med en låt för några veckor sedan, jag fyller nu på med California Girls.

I have planned my grand attacks
I will stand behind their backs
with my brand new battle axe
and when they taste my wrath
they will hear me say as the pavement whirls
I hate california girls

Har ni hakat på Afrika-trenden ännu? Det är ännu inte för sent att köpa Afrikafonder, klä er i Acnes senaste Afrikakollektion och börja lyssna på Vampire Weekends låt Cape Cod Kwassa Kwassa. När ni checkat av ovanstående ringer ni till Jordbruksverket och ansöker om att få ha en apa som husdjur.