Sjuk trott efter annu en road trip till San Francisco. Trots att jag sag My Bloody Valentine dar i en sjukt bra spelning, sa blir de inte en Veckans lat med dom utan en helt annan lat jag gillar.
Jag är arg ikväll. Jag har känt mig arg i några dar nu, men aldrig tillräckligt. När man va ung så var man arg så jävla ofta och mycket, men det här jävla landet och livet säger åt en att ta det lugnt hela tiden. Men ikväll är jag arg. Arg för att jag känner mig pressad att ta ställning mot saker jag tycker om och gå med på att världen ska va på ett sätt som jag aldrig har velat att den ska va. Vem är jag? En subkultur? En gammal gubbe på 29 år? En loser? Aldrig! Är jag en svart vas på ett vitt bord i ett vitt rum eller en vit vas på ett vitt bord i ett vitt rum? Inget. Jag är inget av det! Jag svamlar förmodligen, men det skiter jag i, för jag är arg. Jag säger som Jocke. IKE: Världen är vad du vill att den ska va.
Denna låt är den mest lyssnade jag har nuförtiden.. helt enkelt bara därför att jag har den som alarm signal på min mobil. Jag försöker hinna stänga av den innan den ökar i volym. Så nu när jag hör den så tänker jag på tidiga mornar.. Detektivbyrån förtjänar bättre än så.
Det dök upp rad skivor denna veckan som pÃ¥ pappret kändes rätt intressanta, iallfall av DN’s recensionslista att döma. Hello Saferide, Mercury Rev, Nordpolen, Mogwai, Jenny Lewis… Men jag har inte riktigt haft ro nog att lyssna ordentligt, och det jag lyssnat pÃ¥ (Hello Saferide, Mogwai, Mercury Rev) har väl inte direkt golvat mig. Kanske pÃ¥ en meny nära nÃ¥gon av er senare i höst?
Det får bli till att kalla in gammalt garde istället. Vad sägs om Indochine? Det blir väl lite mysigt?
Under några år lyssnade jag alltid på det här när jag skulle somna. Här är femte och avslutande spåret på skivan 94diskont. Egentligen har jag bara lyssnat på första spåret, som är 24 minuter långt, precis lagom för att hinna somna, men spår fem är samma låt i en kortare version. Sov gott!
Kan det vara så att ni missat Kathleen Edwards? I så fall är det en skandal i det lilla och något som måste ändras bums.
Det här är så vackert och sorgligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Detta är ett resultat av ett samarbete mellan Tenniscoats och Secai. Om dessa vet jag inte mycket, men resultatet blev gulligt. RSTB har presenterat detta för mig.
Det pågår en liten diskussion om den nya hyllningsplattan till Olle Ljungström på grann-sajten Kollaps! och jag tänkte att jag skulle dra in den här också.
Jag rÃ¥kar va en av dom som tycker att Olle Ljungström är en helt fantastisk lÃ¥tskrivare och att han inte gjort ett enda dÃ¥ligt album. Hyllningsskivan däremot verkar riktigt sÃ¥sig. Bo Sundström!?!?! Uno Svenningsson?!?!?! Nää… Jocke Berg kommer nätt och jämt undan med att han, ja, förmodligen är just Jocke Berg.
Det var svårt att välja låt, men det får bli den här fina låten från senaste plattan Syntheziser.